Annons
X
Annons
X

Storbråk om ansvaret för Nuon-fiaskot

Flera tidigare styrelseledamöter i Vattenfall kritiserar nu regeringen för att skjuta ifrån sig ansvaret för den kostsamma Nuon-affären. Finansmarknadsminister Peter Norman försvarar köpet med att oberoende experter var positiva. Men det utlåtande som beställts från banken Merrill Lynch visade att affären skulle göra att Vattenfall missade statens avkastningskrav.

Foto: SCANPIX

2009 köpte Vattenfall holländska Nuon för 97 miljarder kronor. Den så kallade ”drömaffären” har redan lett till förluster på 15 miljarder kronor och nu orsakat en politisk storm.

Trycket på Fredrik Reinfeldt steg ytterligare när TV4 publicerade ett internt dokument som visade att statsministern diskuterade Nuon med övriga partiledare i alliansen den 11 februari 2009. Han har hittills sagt att frågan var ”helt hänvisad till ansvarigt statsråd.”

Finansminister Anders Borg medgav på torsdagen att finansdepartementet var informerat om de varningar från näringsdepartementet som SvD Näringsliv avslöjade förra veckan. Tjänstemännen varnade för att prislappen på Nuon var alldeles för hög.

Annons
X

– Det fanns ett antal orosmoment, bland annat om avkastningskraven. Därför ställde Maud Olofsson frågor till styrelsen. De svarade att deras bedömning var att man skulle klara avkastningskraven, sade Anders Borg.

Men det finns en annan promemoria ställd till bland andra Maud Olofsson den 11 februari 2009, alltså samma dag som frågan diskuterades i partiledarekretsen. Enligt vad SvD Näringsliv erfar stod det där uttryckligen att affären innebar att statens avkastningskrav för Vattenfall inte skulle nås under de kommande tio åren. Promemorian var undertecknad av Viktoria Aastrup på näringsdepartementets ägarenhet, som vid tiden även satt i styrelsen för Vattenfall.

På fredagen kom den nu ansvarige ministern Peter Norman med ytterligare en version om varför regeringen sade ja. I SVT:s morgonprogram sade han:

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Med facit i hand är det uppenbart att vi betalade för mycket. Tjänstemännen sa ”köp inte för mer än 70 miljarder” men det fanns andra oberoende källor som var positiva, sade Peter Norman.

    En sådan källa är den värdering, så kallad fairness opinion, som näringsdepartementet hade beställt av investmentbanken Merrill Lynch. Enligt en källa på finansmarknaden som sett utlåtandet, angav den att ett rimligt pris på Nuon låg på mellan 4,9 och 9,5 miljarder euro, ett spann på 50 miljarder kronor. Den övre delen av intervallet kunde bara motiveras om Nuon värderades lika högt som vid tidigare storaffärer i branschen.

    Men i början av 2009 hade värderingarna på alla energiföretag fallit fritt. Merrill Lynch-rapporten kan därför inte läsas som en stark köprekommendation. Och i det ljuset måste Vattenfalls slutliga nota på 8,5 miljarder euro betraktas som saftig.

    Av analysen framgår också att statens avkastningskrav på Vattenfall – att generera ett årligt överskott motsvarande 11 procent på nettotillgångarna – inte skulle nås.

    Nuon var på egen hand inte i närheten av målen och hela Vattenfall skulle om köpet genomfördes falla under 11 procent 2013 och 2014, enligt Merrill Lynch.

    Anders Borg försvarslinje har varit att ansvaret för köpet av Nuon låg på styrelsen.

    – Det är styrelsen som är tillsatt för att fatta kommersiella beslut av det här slaget och i och med att Maud Olofsson har ställt frågorna så ligger ju ansvaret på styrelsen, sade han på torsdagen.

    Men Anders Sundström, tidigare socialdemokratisk näringsminister och ledamot i Vattenfalls styrelse när Nuon köptes, vänder sig emot den beskrivningen. Styrelsen kan inte ensam gå i god för att den typen av mål nås, menar han.

    – Det kan väl ingen lova. Vem vet vad energipriset blir om tio år, säger han.

    Är detta alltså ägarens ansvar enligt dig?

    – Ja.

    En annan tidigare styrelseledamot som vill vara anonym säger:

    – Om det här hade varit ett vanligt bolag skulle man kallat till en extra bolagsstämma för att låta ägarna formellt säga ja. Det här är inte en fråga för styrelsen. Det är en för stor affär för det, säger personen.

    Nya uppgifter visar också att regeringen själv framhållit att köpet av Nuon i högsta grad var en ägarfråga. I ett förhör i Konstitutionsutskottet 2010 sade Maud Olofsson så här om affären:

    – Den har formellt samordnats med oss som ägare, sade hon.

    Och i ett utlåtande i samband med KU:s granskning i januari 2010 skriver näringsdepartementet att det visserligen är styrelsen som beslutar om enskilda investeringar.

    ”Dock ska styrelsen enligt sin arbetsordning samordna sin syn med företrädare för ägaren i frågor av avgörande betydelse. Så skedde exempelvis vid förvärvet av Nuon, som alltså var en investering av avgörande betydelse som ägaren ställde sig bakom”.

    Vad gäller saken?

    I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt.

    Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

    Vattenfalls förvärv av Nuon är Sveriges dyraste kontantaffär. Vet du något om affären som kan vara intressant för SvD:s reportrar? Mejla SvD Näringsliv på tipsa@svd.se.

    LÄS HELA GRANSKNINGEN

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Foto: SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X