Annons
X
Annons
X

Ivar Arpi: Stoppa folkmordet på Iraks kristna

Kriget mot IS
Irakiska kristna på julmässa i St Teresas kyrka i Basra, 550 kilometer sydost om Bagdad. (24 dec 2015)

Irakiska kristna på julmässa i St Teresas kyrka i Basra, 550 kilometer sydost om Bagdad. (24 dec 2015) Foto: Nabil al-Jurani / TT / NTB Scanpix

När Islamiska staten rullade över gränsen till Irak sommaren 2014 var alla blickar riktade mot konflikten i Gaza. När de började rensa Nineveslätten på kristna och andra minoriteter var det få journalister som skrev om det. Det var först när IS drev yezidierna upp på Sinjarberget som omvärlden började vakna. I Sverige var det den här ledarsidan, samt ledarsidorna på GP och DN, som i augusti 2014 varnade för vad som höll på att ske: ett folkmord. Nyhetssidorna skrev knappt något alls.

I Sverige finns ingen som har gjort mer för att bryta medieskuggan för minoriteterna i Irak och Syrien än journalisten Nuri Kino. Redan för tio år sedan varnade han för att en utrensning av assyrier och andra minoriteter var på gång på Nineveslätten i Irak (Expressen 11/11 -04). Jag frågar Nuri Kino om den texten: ”Det var då, i september 2004, som den förste kristne fick sitt huvud avskuret av islamister inför en kamera. Filmen skickades till mig. Sedan dess har jag varit i kontakt med hans familj och medan jag chattar med dig, har jag hans bror i ett annat fönster.”

Men svenska medier skrev mer om palestinierna bara under 2004 än vad de gjorde om alla minoriteter i Irak och Syrien mellan 2004 och 2014 (enligt en mediesökning i Sveriges sex största tidningar). Man borde ha lyssnat på Nuri Kino redan 2004. I går slog EU-parlamentet fast att Islamiska staten ägnar sig åt ett folkmord på kristna i Irak och Syrien.

Annons
X

Utöver Nuri Kino är det Lars Adaktusson, europaparlamentariker för KD, som har varit drivande. Det är han och Bodil Valero (MP) som tog fram och undertecknade resolutionsförslaget. Utan Adaktussons enträgna skrivande om frågan och hans arbete med att påverka dagordningen i EU-parlamentet hade detta aldrig blivit verklighet. Det är överhuvudtaget svenskar som ligger bakom genombrottet att få folkmordet erkänt. Utan nätverket A Demand For Action (ADFA), till största delen svenskar, hade de kristna i Irak och Syrien troligen hamnat i medieskugga igen. I över 18 månader har de kämpat och slitit, och allt har de gjort ideellt. ”Jag har själv inte haft en inkomst på tretton månader, men det har varit värt varenda tår och varenda sömnlös natt”, säger Nuri Kino.

I sammanhanget kan man fråga sig varför Svenska kyrkan så sent som för en vecka sedan vägrade säga att det som pågår är ett folkmord på kristna (Dagen 29/1). De vägrar ens erkänna att kristna är särskilt utsatta utan skriver att: ”våldet i regionen slår blint och drabbar människor oavsett religionstillhörighet”. Det visserligen sant, men utrensningen av kristna drabbar just de kristna specifikt.

Vår utrikesminister har förvisso kallat det som sker ett folkmord, men har varit onödigt svävande. På konferensen Folk och försvar i januari ville inte Margot Wallström ens nämna de kristnas utsatthet, utan endast yezidiernas. Och av de övriga 18 svenska europaparlamentarikerna, utöver Bodil Valero och Lars Adaktusson, har ingen undertecknat resolutionsförslaget. Den partigrupp som Vänsterpartiet sitter i röstade till och med nej till resolutionen.

Vi är bra på att säga ”om detta må vi berätta”, ty det redan inträffade begär inget av oss utöver sorg. Det gör däremot den förföljelse av  kristna  som pågår just nu. Att erkänna ett pågående folkmord kräver mer än att erkänna ett folkmord som redan inträffat. Vad kommer EU-parlamentets beslut att få för konsekvenser?  Vad är vi för sorts människor om vi fortsätter stå vid sidlinjen medan de sista kristna i kristendomens urhem mördas? Som Nuri Kino säger: ”Nu måste det sättas stopp för barbariet.”

Annons

Irakiska kristna på julmässa i St Teresas kyrka i Basra, 550 kilometer sydost om Bagdad. (24 dec 2015)

Foto: Nabil al-Jurani / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X