Annons
X
Annons
X

”Stöd krävs till barn med utvecklingsstörd förälder”

Barn till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning är en förbi­sedd grupp, som riskerar att inte få sin rätt till skydd, utveck­ling och trygga uppväxtvillkor uppfyllda, skriver flera debattörer gemensamt.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

DEBATT | UTVECKLINGSSTÖRNING

I dag sviker samhället gruppen föräldrar med utvecklings­störning och deras barn.

Under 2013 var fler än 32 600 barn i Sverige av socialtjänsten placerade utanför hemmet, i familjehem eller annat boende (Socialstyrelsen 2014). Av dessa var drygt 70 procent placerade utanför hemmet på grund av brister i hemsituationen.

Barn till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning (tidigare benämning: utvecklings­störning, båda termerna används i denna text) utgör en okänd andel av dessa. Vi vet från svenska och internationella studier att ungefär hälften av barnen till mödrar med utvecklingsstörning omhändertas för samhällsvård. Det finns förstås också ­andra typer av funktionsproblem som medför svårig­heter i det dagliga livet, inklusive att klara föräldra­skap. Med detta inlägg vill vi fokusera på barn till mödrar med intellektuell funktions­nedsättning, då vi särskilt studerat situationen för dessa barn.

Annons
X

Intellektuell funktionsnedsättning innebär betydande brister i förmågan till abstrakt/teoretiskt tänkande – av en sådan grad att vardagslivet påverkas. Det gäller förmågor som att kunna kommunicera och samspela med andra, att kunna ta del av och använda samhällsinformation, att kunna värna om sig själv och sin hälsa och att inte utsätta sig för risker. Det handlar om förmågor som självständighet, ansvarsfullhet och att kunna uttrycka känslor och hjälpa andra. Svårigheterna påverkar – naturligtvis – förmågan att möta ett barns behov.

I den nya internationella diagnosmanualen (DSM-5, 2013) anges att personer med intellektuell funktionsnedsättning kommer att behöva stöd om de bildar familj.

Vi vet – efter mångårig erfarenhet från kliniskt arbete och från forskning – att olika typer av funktionsnedsättningar sällan förekommer isolerat. Så är det också vid utvecklingsstörning. I hög utsträckning förekommer ett eller flera tilläggsproblem; koncentrationssvårigheter/ADHD, svårigheter inom autismområdet och språkliga/kommunikativa svårig­heter.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vuxna med utvecklingsstörning och som önskar bilda familj behöver ett betydligt ökat stöd från samhället. Ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning behöver därför få anpassad information om vad föräldraskap innebär – och få möjlighet att också aktivt välja att inte bli föräldrar.

    Frågan om föräldraskap vid utvecklingsstörning har debatterats framför allt utifrån föräldrarnas perspektiv. Frågan är komplex och känslig men behö­ver belysas ur flera synvinklar. Barn till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning är en förbi­sedd grupp, som riskerar att inte få sin rätt till skydd, utveck­ling och trygga uppväxtvillkor uppfyllda.

    I dag sviker samhället gruppen föräldrar med utvecklings­störning och deras barn. Det är först när föräldrar misslyckats i sin föräldraroll som socialtjänsten har ett ansvar. Det saknas ett obligatoriskt stöd till föräldrar med intellektuell funktions­nedsättning. De vanligaste insatserna när föräldrar inte klarat sin föräldraroll är kontakt- eller stöd­familj, stödsamtal och familjehemsplacering (Statens folkhälsoinstitut, 2010). Ingen lag reglerar det ofrånkomliga kravet att förebyggande stödinsatser måste ges. Om detta skulle appliceras på till exempel bilkörning så borde alla ungdomar få prova att köra bil utan körkortsutbildning för att sedan ges utbildning när de krockat eller på annat sätt skadat sig själva, medpassagerare eller andra i trafiken!

    Socialtjänstens ansvar när barn far illa är att ­utreda föräldraförmågan. I många fall är kun­skapen om intellektuell funktionsnedsättning otillräcklig och bara i sällsynta fall finns psykiatrisk/psykologisk/neuropsykologisk kompetens till stöd för bedömningar. Samtidigt har socialtjänsten den viktiga upp­giften att värna om barnets rätt till ­trygga uppväxtvillkor.

    Detta stöd kan inte vänta. Vi behöver ett lag­stadgat skydds- och stödsystem så att mödrahälsovården ges möjlighet att utgå från att kvinnor med utvecklingsstörning kommer att behöva stöd under graviditet och efter barnets födelse. Socialtjänsten måste kunna agera förebyggande och utgå från att alla blivande föräldrar med utvecklingsstörning behö­ver få sina individuella behov av stöd inför föräldraskap utredda och verkställda – och tillse att barnens trygghet ges högsta prioritet.

    Ida Lindblad

    psykolog, med dr

    Elisabeth Fernell

    barnhabiliteringsläkare, adjungerad professor i barn- och ungdomspsykiatri

    Christopher Gillberg

    barnpsykiater, professor i barn- och ungdomspsykiatri

    De tre ovanstående vid Gillbergcentrum, Göteborgs universitet

    Lisbeth Pipping

    författare, vars mor hade utvecklingsstörning

    Annons
    X
    Foto: Vilhelm Stokstad/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X