Sämre trafiksäkerhet i Stockholm

Varje år inträffar 1500 polisrapporterade olyckor i Stockholm. 2100 personer skadas, enligt Stockholms stads trafikkontor. De senaste åren har antalet skadade bilister minskat, medan antalet skadade cyklister, fotgängare, mopedister och motorcyklister ökar.

Officiell statistik från Vägverket och SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys, visar att Stockholms trafiksäkerhetsutveckling har en långsiktigt negativ trend. Antalet dödade och svårt trafikskadade har fördubblats mellan 1990 och till 2007. I Göteborg är trenden den motsatta: antalet svårt skadade har sedan 1990 minskat med drygt 70 procent.

Enligt trafikforskaren Krister Spolander finns en klar koppling till de lokala politikernas olika satsning av skattekronor. I stället för att åka på studieresor utomlands borde Stockholmspolitikerna besöka Göteborgs trafikkontor, hävdar han.

- Dämpningen av hastigheten är nyckelfrågan. Det har göteborgarna förstått, men inte Stockholmspolitikerna. Alla andra trafiksäkerhetsåtgärder är finjusteringar, säger Krister Spolander,

Han tycker att hastigheten bör dämpas, särskilt på huvudgator som Sveavägen och Hornsgatan. Han är också kritisk till att Stockholmspolitikerna i nuläget prioriterar bilarnas framkomlighet, genom direktiv i den nuvarande stadshusbudgeten.

- Det driver upp farterna ytterligare. Och gör att en massa människor skadas i onödan.

Samtidigt har satsningen på cykelbanor i Stockholm avstannat efter tio års utbyggnad.

Enligt forskare på VTI i Linköping, som utvärderat trafikutvecklingen i Göteborg, finns en klar koppling mellan kommunens trafiksäkerhetsarbete och den positiva trenden. Sedan 1990 har det byggts 2400 fartdämpande anläggningar i Göteborg. Betydelsen av de många vägguppen, avsmalningarna och att separera trafikslagen förvånade forskarna.

- Det har satsats mycket på säkerheten med fartreducerande åtgärder och med att få bort onödig biltrafik i innerstan. Det var åtgärderna som låg bakom hela nedgången i olyckstalen, säger Hans Thulin, trafikforskare vid VTI.

- Gupp och avsmalningar är inte så roliga, men väldigt effektiva.

Att få ner hastigheterna i trafiken är centralt för en förbättrad trafiksäkerhet, eftersom farten avgör hur stora skadorna blir vid trafikolyckor. Därför infördes 30-zoner på lokalgator i Stockholm 2005. Men att minska hastigheten på huvudgatorna är inte aktuellt, trots att det är där som 70 procent av alla olyckor sker. I Stockholm har styrande politiker, oavsett majoritet, varit restriktiva med att anlägga väggupp.

- Jag tror inte på gupp på 50-vägarna. Och om vi skulle ha 30 på huvudgatorna skulle bussarna inte komma fram över huvudtaget, säger Jan Valeskog (s), vice ordförande i trafiknämnden. Han pläderar däremot för avsmalningar på huvudgatorna, och för fler separerade cykelbanor.

Varken han eller avgående trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) tycker att trängseln i gaturummet är jämförbar med situationen i Göteborg.

- Framkomligheten har varit väldigt nedprioriterad i Stockholm, därför satsar vi på den. Det är många avvägningar som måste göras i en storstad, varav trafiksäkerheten är en.

Mikael Söderlund pekar på att majoriteten försöker dämpa hastigheterna på annat sätt än genom fysiska hinder, bland annat genom ny teknik. I våras startade Stockholms stad också en trafiksäkerhetskampanj för att förändra stockholmarnas attityder i trafiken.

- Vi kan bygga hur många gupp som helst, men om vi inte får människor att bete sig annorlunda i trafiken, så kommer vi inte tillrätta med utvecklingen, säger Mikael Söderlund.

Anna Gustafsson

anna.gustafsson@svd.se

08-13 58 34

Fler artiklar