När regionen växer, är det Stockholms stad som ökar mest - 200 000 nya invånare väntas huvudstaden ha 2030. Det ställer krav på ökat bostadsbyggande, och när Stockholm förtätas försvinner de fria ytorna, ibland grönområden och skolgårdar. Över hela staden bildas lokala opinionsgrupper som protesterar. En motreaktion är nätverket Yimby, "Yes In My Backyard", som pläderar för att det byggs mycket, tätt och högt.

Men Stockholm måste också växa på bredden. Det planeras för nya stadsdelar, och tanken är att koppla ihop den befintliga staden med ett antal "tyngdpunkter" i ytterstaden.

Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M) har lanserat sin vision om "promenadstaden" - det framtida Stockholm ska hänga ihop och helst ska man kunna ta sig fram överallt till fots.

Jerker Söderlind, arkitekt och forskare i stadsbyggnadsfrågor vid KTH, ser både positiva och negativa saker i översiktsplanen.

- Jag tycker man ska jämföra de positiva politiska visionerna i planen och alliansens vilja att bygga promenadstad med den verklighet som vi bygger och planerar för.

Han ger några exempel:

• Explosionen av stora köpcentrum som står emot viljan till blandad stadsmiljö.

• Utbyggnad av E18 som motorväg ökar bilstadens utbredning.

• De stora summor som ska läggs på biltunnlar för Förbifart Stockholm ger en kraftig förstärkning av bilgenererat stadsmönster i väster. Det står emot möjligheten att bygga vägar och spår, bra kollektivtrafik och en tät stad.

Kristina Alvendal håller med honom till viss del.

- Det är helt rätt att de köpcentrum som byggdes på 80-talet var feltänkta. Man var tvungen att ta bilen dit. Men i de som byggs nu anammar man stadsblandningen, se bara på Sickla Köpkvarter, där man vill blanda upp verksamheten med bostäder,

- När det gäller trafiken får vi inte glömma bort att även infrastrukturen måste byggas ut när Stockholm växer. Sen när det gäller E18 så ska vi ju leda ner trafiken under mark. Vi gör en överdäckning för att bygga ihop Tensta/Rinkeby med det gröna Järvafältet, svarar Alvendal.

Ett framtida stadsutvecklingsområde som illustrerar konflikterna i utbyggnaden av Stockholm är Årstafältet, mellan Årsta och Östberga i södra Stockholm. 2020 kan här finnas 4 000 nya lägenheter. Tanken var tidigare att Årstafältet skulle utvecklas till en ekologisk landskapspark. Men några sådana planer har aldrig satts i verket. På senare år har tankarna på stadsbebyggelse i stället vuxit sig allt starkare, och i en nyligen avgjord arkitekttävling innebär det vinnande bidraget 4 000 bostäder och 29 hektar bibehållen parkyta.

Enligt Kristina Alvendal har ingen av förslagen lyckats lösa problemet med att väva ihop Årsta och Östberga, men det vinnande bidraget har fått i uppdrag att se över den aspekten.

Jerker Söderlind på KTH ser flera stora utmaningar för utvecklingen av bostäder i Stockholm.

• Billiga och enkla bostäder för enpersonshushåll.

- Jag skulle vilja se att staden tog fram en lösning som gör det ekonomiskt möjligt att bygga små enkla bostäder på taken på alla platta kontorshus i city, säger han.

Här får han medhåll av Alvendal - som dock menar att det inte går att bygga för enkelspårigt.

- Visst ska vi bygga billiga ettor, men det går inte att bara smälla upp flera tusen på något gärde. Vi måste erbjuda ett trevligt boende, både billigt och dyrt, som kan vara en del av promenadstaden.

Jerker Söderlind vill också se ett antal egnahemsprojekt som liknar gamla Bromma eller Enskedefältet.

Där är Kristina Alvendal inne på samma spår.

- Stockholmarna ska inte behöva byta kommun för att flytta till ett hus. Men det är ont om plats att bygga på. Men vi har faktiskt flera projekt på gång, både i Larsboda och i Sköndal.

Fakta

Länsstyrelsen bedömer att det årligen behöver komma till cirka 12 000 bostäder. 2009 väntas man nå upp till hälften.

LÄSARFRÅGA

Birgitta Swedenborg, Danderyd, har läst om infrastruktursatsningar fram till 2021 och undrar:

Vad hände med tunnelbanealternativet, i första hand förlängning av tunnelbanan till Täby? Banverkets förstudie om kollektivtrafik i nordost jämförde alternativen Roslagspilen, tunnelbana och Roslagsbanan och pekade på att tunnelbana var den bästa lösningen från samhällsekonomisk synpunkt. Men nu avsätts 2,5 miljarder kronor till Roslagsbanan. Denna mer än 100 år gamla smalspåriga järnväg har knappast någon framtidspotential eftersom den inte kan integreras med övrig spårbunden trafik och nya vagnar och utrustning kostar mer.

SL:s vd Christer G Wennerholm, svarar:

- Renoveringsbehovet på Roslagsbanan är så stort, att alternativet till upprustning vore att lägga ner den och köra buss. Då vill vi hellre rusta upp den till ett modernt trafikslag. Sedan förs diskussioner om tunnelbanan eller Roslagspilen, men det finns just nu inga pengar i investeringsplanerna för att genomföra dem, bara till studier om utbyggd spårtrafik, så den utbyggnaden ligger mycket längre fram. Det är för dyrt, och det finns inga pengar just nu.