”Fällning kan bli dyrt
för de redan döende”

På måndagen är det precis en vecka sedan fyra poliser stormade in på Astrid Lindgrens barnsjukhus och grep en 54-årig kvinnlig narkosläkare misstänkt för att ha tagit livet av en tre månader gammal flicka.

Vad hon ser ut att ha gjort sig skyldig till är trivialt för att inte säga alldagligt. I alla fall i sjukhusvärlden. Ett föga glamoröst handlande som sker i tysthet bakom slutna sjukhusdörrar varje dag någonstans i Sverige.

Den här gången handlade det om ett dödsdömt spädbarn, nästa gång kan det vara en svårt cancersjuk i livets slutskede eller en hjärndöd trafikskadad bortom all räddning. Gemensamt för dem alla är att de kan behöva hjälp att avsluta sina liv på ett så värdigt och skonsamt sätt som möjligt.

I vår avancerade sjukvård räddas allt fler till livet – men livet kan inte fortsätta till vilket pris som helst. Någon måste avgöra när det är färdigbehandlat, någon måste ta ansvaret för att avsluta behandlingen.

Vem ska göra det om inte den behandlande läkaren, helst i samråd med anhöriga?

Ett barn föds för tidigt, extremt för tidigt, i 25:e veckan. För några decennier sedan hade det varit närmast osannolikt att det barnet skulle klara sig. I dag är det betydligt vanligare. Men priset kan ibland bli högt - för högt.

Barnet överlever men med svår hjärnskada som följd. Hon krampar och får andningsuppehåll. Oddsen är så mörka de kan vara.

Ett nationellt regelverk saknas men det finns oskrivna regler för hur läkarna ska hantera sådana här fall. Välkända inom läkarkåren men okända i samhället i övrigt.

Det räcker inte med att avbryta pågående behandling, det vill säga stänga av respiratorn. För att göra det skonsammare för patienten måste det också till lagom stora doser av morfin och narkosmedel.

I det nu aktuella fallet tycks doserna varit högre än motiverat. Kanske var det injektionerna som dödade flickan – inte den avbrutna respiratorbehandlingen?

Av detta drar åklagaren uppenbarligen slutsatsen att det handlade om en aktiv handling. Därav brottsmisstanken om dråp.

Men spelar det någon roll? Flickan var ju redan döende. Läkaren följde kanske bara praxis, det vill säga att lindra på vägen mot det oundvikliga slutet. Nu ställs hon inför rätta och den övriga läkarkåren kan få ett rättesnöre. Fälls hon kan priset bli högt – förlängt lidande för redan dödsdömda.

Anna-Lena Haverdahl

08-13 56 49

anna-lena.haverdahl@svd.se

Fler artiklar