I tingsrättens dom konstateras att de tre 16-åriga pojkar som nu dömts till tre års sluten ungdomsvård för grov misshandel och vållande av annans död inte insåg hur hög sannolikheten var att offret kunde dö.

Enligt tingsrätten fanns inget uppsåt och pojkarna kan därmed inte dömas för mord, vilket åklagaren i första hand yrkat på.

Men Josef Zila, docent i straffrätt vid Stockholms universitet, ser en viss motsägelse i tingsrättens resonemang.

– Några rader längre upp i domen skriver man att det fanns en beaktansvärd risk att offret kunde dö, och att de måste ha varit medvetna om det, säger Zila till SvD.se.

Enligt brottmålsadvokat Per E Samuelson är det helt riktigt att tingsrätten valt att inte döma för mord. Däremot tycker han att straffen – tre års sluten ungdomsvård – är alldeles för höga.

– Tre år överstiger med ordentlig marginal var som är brukligt i sådana här sammanhang. Här har rätten uppenbarligen låtit sig påverkas av de känslor som präglat målet. Det kan man se i domen, en av nämndemännen ville döma de tre för mord och det anser jag är helt felaktigt, säger Per E Samuelson till SvD.se.

Han tror att det kan bli tal om lägre straff i en hovrättsförhandling.

– Tingsrätten har hamnat rätt vad det gäller skuldfrågan men straffen kan nog komma att kortas, två år är mer rimligt, säger Per E Samuelson till SvD.se.

Även Zila anser att straffen är hårda. Han jämför med mordet på en 47-årig man i Stockholmsförorten Fittja i juni 2006 – för det brottet dömdes den tonårige pojken som höll i kniven för mord till ett och ett halvt års sluten ungdomsvård.

– Den ungdomsrabatt man brukar tillämpa ger 65 till 75 procent strafflindring jämfört med vad en vuxen skulle dömas till. Det gör att straffet på tre år kan jämföras med maximistraffet för en vuxen, som är tio års fängelse, säger Zila och fortsätter:

– Men det finns inget resonemang i domen kring varför man valt den påföljden. Man tar upp att brottet är mycket allvarligt, den råhet som utövades och att offret var försvarslöst.

Suzanne Wennberg är professor i straffrätt vid Stockholms universitet.

- Jag konstaterar att rätten valt att inte döma de åtalade i ett medgärningsmannaskap. Det betyder att de alltså inte anses ha haft uppsåt att döda, säger Suzanne Wennberg, professor i straffrätt vid Stockholms universitet.

Åklagaren Jens Nilsson har drivit linjen att fyra av de åtalade i “ett tyst samförstånd” bestämt sig för att döda den 16-åriga pojken. I korthet ska de ha haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt. Pojkarna ska alltså ha förstått att angreppet skulle kunna leda till döden, och de ska dessutom ha varit likgiltiga inför det möjliga utfallet.

Ett uppsåt som tingsrätten alltså inte tycker har bevisats under rättegången.

- Jag kan inte säga att jag studsar över den bedömningen. De blir dömda för en uppsåtlig misshandel och oaktsamhetsbrottet vållande till annans död, i avsaknad av ett uppsåt att döda, säger Suzanne Wennberg.

- Generellt kan man säga att domstolar resonerar så att ju mer sannolikt det varit att den dödliga effekten ska inträffa, desto troligare är det att ett uppsåt förelegat. Om gärningsmannen använt exempelvis en kniv så ligger det närmare till hands att tro att det funnits ett uppsåt.

Inga tillhyggen ska heller ha använts vid misshandeln av den 16-årige pojken.

Hur bedömer du åklagarens möjligheter att få fällande domar för mord i en eventuell förhandling i hovrätten?

- Det är svårt för mig att säga något säkert. Men det förvånar mig inte om den här bedömningen står fast i hovrätten, säger Suzanne Wennberg.

Hon har samtidigt svårt att tro att en hovrätt skulle se annorlunda på invändningen om nödvärn som Leif Silberskys klient har åberopat. Den pojken är en av de tre som fälls för grov misshandel och vållande till annans död.

- Det låter väldigt långsökt. Vittnesuppgifterna tyder ju på att han fortsatt att följa efter och misshandlat offret efter det att hotbilden upphört. Tingsrätten slår fast att det handlat om ett rent efterföljande.