"Hovrätten har prövat i princip samma bevisning som tingsrätten – och kommit till helt motsatt bedömning.

Domstolarna är ense om att kvinnan efter en kort stund inte ville var med om det männen gjorde med henne. Men medan tingsrätten inte ansåg det styrkt att männen förstått detta så finner hovrätten det uteslutet att männen inte förstått.

Hur kan det bli så olika?

Här är det dessutom, vilket inte är det mest frekventa när bevisningen prövas i två instanser, i den andra prövningen som bevisningen bedöms hålla för en fällande dom. Bevisning brukar betecknas som färskvara.

Det får inte vara ett lotteri hur en våldtäktsanmälan hanteras. Vad man måste säkra är en jämn – och god - kunskaps- och engagemangsnivå i landets domstolar när det gäller sexualbrottmål.

Utbildning erbjuds, men alla måste få nödvändig kompetens – också de som inte anser sig behöva den.

Även om hovrättsdomen inte är prejudicerande kan den få en rent faktiskt betydelse. Här slås ju fast att en våldtäkt kan bli resultatet även om ett händelseförlopp inleds utan tvång, att den som medverkar frivilligt till sex alltid har rätt att säga nej och att ett nej ska respekteras när det än kommer.

Vi bör slippa se domar där flera mäns agerande under en hel natt bedöms i klump och som en momentan händelse. Det är ett stort framsteg."