Vi startar från Årsta torg, Anna Gustafsson på cykel, jag i kollektivtrafiken och Casper Hedberg i bil.

Bussresan går fint och på bara några minuter är jag i Gullmarsplan. Där står tunnelbanan inne på perrongen. Mina medpassagerare ökar takten, och jag med dem. Att nästa kommer om en minut glömmer vi bort i stressen.

Medan jag får ståplats i en svettig tunnelbanevagn susar Anna Gustafsson över Skeppsbron med vinden i håret. En dag som i går, med klarblå himmel, avundas jag henne – jag har en backpackers ihoprullade liggunderlag intryckt i mellangärdet. Casper trängs med andra bilister, men trafiken flyter på. Kanske är alla inte tillbaka från semestern än?

Slutresultatet? Casper Hedberg kom först. På 18 minuter körde han från Årsta torg till Centralplan 1. Två minuter senare jäktade jag ut genom dörrarna från Centralstationen och för vår cyklist tog det 22 minuter.

Men ställ då de fyra minuter som skiljde Caspers bilåkning från Annas cykeltur mot att Annas transportsätt är både gratis och miljövänligt. Jag hamnade i mitten både tidsmässigt, prismässigt och miljömässigt.

Men jag hann i och för sig läsa tidningen.