Hosianna och andra julsånger strömmar ur bandspelaren som Hasse Olani bär omkring. I en svart sopsäck ligger kläder och lite annat han kan ha nytta av.

I natt liksom de senaste månaderna har han sovit på Frälsningsarméns natthärbärge i Midsommarkransen. Han måste komma före midnatt för att få plats och vara ute senast klockan 10.00.

– Men så länge stannar inte jag, jag vill därifrån så fort som möjligt. Det är läskiga typer där ibland, obehagligt.

Å andra sidan klipper han gärna till själv också om det behövs, han kan bli så "raffinerat elak" när han dricker, som han säger. Han är periodare sedan många år, nu har varit nykter sedan dagen före nyårsaftonen.

Den som är för stökig släpps inte in ens i boendena för de mest utsatta. Det hände Hasse häromveckan, då han kommit för sent.

– Fy fan vad jag frös. Jag stack till nattöppna seven-eleven men där fick jag först inte vara om jag inte köpte något. Men sedan öppnade tunnelbanan igen så det ordnade sig.

Han försöker dra upp blixtlåset i skinnjackan han bär över en rutig skjorta. Det går sådär för han använder vänsterhanden där han i stället för handske har en tubsocka i bomull.

Från Stadsmissionens daghärbärge i närheten kommer hans vän Bosse dragande på en liten resväska på hjul. Den är sprucken längs ena sidan men fungerar ändå för att han ska smälta in på sitt reguljära sovställe: Arlandaterminalen.

Bosse är inte skriven i Stockholm och är därför inte garanterad tak över huvudet här. Det är inte heller de många "papperslösa" invandrare som det finns många av bland stadens bostadslösa.

– De hemlösa blir ju extra utsatta i kylan. Till daghärbärgena är alla välkomna men till de drygt 200 akuta nattplatserna har stockholmarna förtur. Socialtjänst betalar 500 kronor per plats. Bara om det finns ledigt kan andra komma in men då får deras hemkommun betala ett högre pris, säger Claudette Skilving, chef för stadens enhet för hemlösa.

Annika Engström

annika.engstrom@svd.se

Fler artiklar