Linus Rispling rullade i hög fart i nedförsbacke på en raksträcka längs Enskedevägen på väg från i Sickla. Han skulle hem och packa, för en resa till Paris.

- Det är lite typiskt att det händer så här, när man på väg hem från jobbet. Avslappnad och kanske lite okoncentrerad, säger Linus Rispling.

Det är lummigt på platsen. Buskar och träd växer täta ända fram till cykelbanan. Linjen som skiljer gångbanan från cykelbanan är omålad och i det närmaste osynlig. Plötsligt dök en person upp på banan, och Linus hade inte en chans. Och då är han ändå en cyklist utöver det vanliga, som cyklat från Sverige till Pakistan.

- Hon kom ut från buskaget, och jag försökte väja. Men jag snuddade vid hennes vänsterarm, flög jag över styret och landade på armbågen, berättar Linus Rispling.

I nästa ögonblick satt han på marken. Linus och den främmande kvinnan växlade några ord innan hon försvann från platsen.

- Men jag var helt chockad. Så småningom tog jag en taxi till Södersjukhuset.

På sjukhuset konstaterades att armen var bruten. En komplicerad fraktur ovanför armbågen, och Linus var inlagd i fyra dagar.

Linus tycker att tempot är högt och att cyklister är utsatta i Stockholmstrafiken. Cykelbanorna är ofta konstigt planerade.

- Som cyklist kör ju jag ett fordon, som bilisterna kör bil. Jag skulle vilja ha fler graderade kurvor på cykelbanorna, och inte som idag skarpa kurvor och räta vinklar. I kombination med skymd sikt vid stora buskage och viadukter blir det en trafikfara, säger Linus Rispling.

Anna Gustafsson

anna.gustafsson@svd.se

08-13 58 34

Fler artiklar