Annons
X
Annons
X

Stenhammar: Håller med Sjöstedt om EU

Svenska politiker måste försöka ta till vara den möjlighet som nu ges att förbättra EU i samband med de pågående Brexit­förhandlingarna, skriver entreprenören Olof Stenhammar.

Storbritannien efter brexit
”Jonas Sjöstedts (V) artikel i SvD 15/2 skulle jag nästan ha kunnat skriva själv”, skriver Olof Stenhammar (bilden till vänster).

”Jonas Sjöstedts (V) artikel i SvD 15/2 skulle jag nästan ha kunnat skriva själv”, skriver Olof Stenhammar (bilden till vänster).

DEBATT | BREXIT

EU av i dag är en papperskonstruktion som hastats fram.

Aldrig trodde jag att jag någonsin skulle hålla med Jonas Sjöstedt. Han är för mig symbolen för återgång till en förlegad näringsfientlig socialistisk politik, som misslyckats med att bygga välstånd var den än har prövats. Nu senast i Venezuela.

Men hans artikel i SvD den 15 februari om konsekvenserna av ett brittiskt utträde ur EU och EU:s tillkortakommanden skulle jag nästan ha kunnat skriva själv. Dock inte av samma skäl och med ­samma slutsats som Sjöstedt. Han ser i Brexit en möjlighet att förbereda även Sverige för att lämna EU. Det vill inte jag. Jag vill att vi i stället tar chansen och använder Brexitdiskussionen till att förbättra EU. Därför bör vi stödja Storbritanniens strävan att få fram ett avtal som förbättrar EU. Kritiken i Stor­britannien kommer inte bara från nationalist­strävare och högerkrafter. Kritiken är mycket mer omfattande och relevant än så.

Annons
X

Foto: Virginia Mayo/AP

Jag har varit entreprenör och företagare i hela mitt vuxna liv. Mitt förhållande till EU har kännetecknats av en betydande volatilitet. Strävan mot ett djupare Europasamarbete är något som jag stödjer helhjärtat. Men dagens EU är i väsentliga delar ett misslyckande. I stället för att gagna freden i Europa – som var den ursprungliga tanken bakom bildandet – är risken uppenbar att den nuvarande konstruktionen i stället leder till söndring och splittring för stora delar av Europa. Sjöstedt skriver om EU:s uppenbara brister. Bland annat skriver han ”Den ökande centralismen kombinerad med omfattande demokratiska brister är EU:s största svaghet” och ”Europolitiken har bidragit till en djup social och ekonomisk kris i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland”. Båda beskrivningarna håller jag med om. EU av i dag är en papperskonstruktion, som hastats fram under några decennier under stor tidspress. Folk i länder med helt olika kulturella, ekonomiska, språkliga och geografiska förutsättningar – och som under mer än 2 000 år mest ägnat sig åt att slå ihjäl varandra – ska plötsligt bli lik­tänkande och leva efter samma regelverk.

Ett Europasamarbete måste bygga på respekt för de grundläggande olikheterna mellan länderna och förståelse för den tid det kommer att ta att nå slutmålet. Vi talar om generationer, inte om decennier. En hållbar union byggs från botten och upp – inte från toppen och ner. Det går bara att göra om det finns en sann demokratisk process. Så länge EU-parlamentet inte har den reella politiska makten i unionen, så länge kommer EU att sakna demokratisk legitimitet hos medlemsländernas folk. Detta visar sig inte minst i det mycket svaga valdeltagandet i EU-valen.

EU i dag, med EU-kommissionen i spetsen, är för mig en enorm byråkratisk koloss, som alltför ­mycket ägnar sig åt detaljstyrning och besser­wisser­attityder. Jag röstade, efter viss vånda, för en anslutning till EU vid EU-valet 1994. Min tvekan basera­des redan då på den forcerade takten i EU-bygget. Det var inget fel på målsättningen, att ena Europa. Men det går inte att sitta runt ett bord och på kort tid konstruera ett fungerande EU-fördrag i detalj, som sedan ska omfatta 300 miljoner männi­skor med djupt olika bakgrund i all evighet.

Hållbarhet är i dag ett ledord i de flesta sammanhang. EU-konstruktionen kommer inte att vara hållbar. Påfrestningarna är redan i dag för stora. Sönderfallet av den gemensamma flyktingpolitiken, det bräckliga Schengenavtalet och gnisslet i eurosamarbetet är bara början.

Skälet till att jag ändå röstade för en EU-anslutning kan helt tillskrivas subsidiaritetsprincipen, som gavs en framträdande plats i kampanjen. Den handlar om att beslut ska fattas så effektivt och så nära medborgarna som möjligt. Den används för att ­avgöra om en fråga ska beslutas på EU-nivå eller i medlemsländerna. En oerhört viktig princip för att skapa legitimitet hos de människor som verkligen berörs av besluten.

Subsidiaritetsprincipen är i dag kastad på sop­högen. Ingen nämner den och ingen tycks minnas att den en gång var en bärande idé. Frågan om varg­jakten i Sverige är ett tydligt exempel på detta. Byråkrater i Bryssel fattar beslut som bara påverkar män­niskor som lever och bor här i Sverige. Det är absurt.

Svenska politiker måste försöka ta till vara den möjlighet som nu ges att förbättra EU i samband med de pågående Brexitförhandlingarna. Sveriges tradition av att stå upp för frihandel, öppna relationer och fredlig konfliktlösning borgar för att vi i detta läge åter bör aktualisera subsidiaritets­principen som en bättre grund för ett harmoniserat Europa. Där även Storbritannien ingår.

Olof Stenhammar

entreprenör och grundare av OMX

Annons
Annons
X

”Jonas Sjöstedts (V) artikel i SvD 15/2 skulle jag nästan ha kunnat skriva själv”, skriver Olof Stenhammar (bilden till vänster).

Bild 1 av 2
Foto: Virginia Mayo/AP Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X