Annons
X
Annons
X
Sverige
Kommentar

Jonas Gummesson: Statsråden B-lag på Stockholms bostadsmarknad

(uppdaterad)
Wallströms lägenhetsaffär
Margot Wallström.

Margot Wallström. Foto: Tomas Oneborg

Margot Wallström visste naturligtvis mycket väl vad hon gjorde – och vilka politiska risker hon tog – när hon gav sig i lag med Kommunals lägenhetsförmedlare ett par månader före regeringsskiftet 2014. Särskilt som det var andra gången hon skaffade en lägenhet vid sidan av bostadskön. Ändå är inte frågan om bostäder till rikspolitiker som rekryteras utanför Stockholm utan komplikationer. Inte minst är det en ren säkerhetsfråga.

Men på den punkten är politikerna uppdelade i ett A- och ett B-lag.

Statsministern har sedan drygt 20 år tillbaka Sagerska huset som tjänstebostad, idealisk i sammanhanget, runt hörnet från arbetsplatsen i Rosenbad och omgärdad av rigorösa säkerhetsarrangemang, som dessutom förstärktes ytterligare en månad före regeringsskiftet hösten 2014. Samtidigt som Stefan Löfven tog huset i besittning samlades allt ansvar för bevakning och skydd under Säkerhetspolisen.

Annons
X

Nyanlända riksdagsledamöter, bosatta mer än 50 kilometer från Stockholm, erbjuds direkt efter ankomst en övernattningsbostad i riksdagens regi i enlighet med ”Föreskrifter om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter”, inklusive rådande säkerhetsarrangemang.

Regeringens övriga statsråd erbjuds ingenting av detta. I stället förväntas var och en ordna fram en egen bostad efter bästa – eller sämsta – förmåga.

Statsråden får ofta beskedet om utnämningen med kort varsel och den som är bosatt utanför Stockholm får ge sig av till riksdagens högtidliga öppnande i rödaste rappet för att höra sitt namn läsas upp under pompa och ståt i kammaren.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Redan samma eftermiddag tar statsråden över ansvaret för sina respektive områden på departementen. Parallellt inleds jakten på en bostad. Inte särskilt lyckat.

    Sverige har på tre decennier upplevt två brutala politikermord, Olof Palme på öppen gata en fredagskväll för snart på dagen 30 år sedan 1986, Anna Lindh vid en knivattack på varuhuset NK 2003. Båda vid tillfället utan livvakter.

    Efter mordet på Anna Lindh kom Säpo fram till att det fanns en generell hotbild mot vissa kända politiker, och därmed konstant behov av livvaktsskydd. Innan dess gjordes bedömningar från fall till fall avseende mer direkt uttalade hotelser.

    I november 2015 höjde Säkerhetspolisen hotnivån för eventuella terrorattacker ytterligare ett hack efter den förra höjningen 2010. Nu ligger nivån på en fyra på en femgradig skala.

    Vill vi i rådande läge ha statsråd som raggar andrahandskontrakt på en marknad med ibland något oklara aktörer? Eller jagar runt bland kontakter i facket eller näringslivet för att få tak över huvudet? Helt oavsett vad Margot Wallström haft för sig kan svaret på den frågan bara bli nej.

    Statsråd som rekryteras utanför Stockholm bör naturligtvis ha tillgång till tjänstebostäder, med fokus på skyddsaspekten.

    Allt annat är naivt gränsande till ren och skär enfald.

    Annons

    Margot Wallström.

    Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X