Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Maskeradbalen Stark sagoladdning i ny version av Maskeradbalen

Malmöoperans nya version av Verdis ”Maskeradbalen” har blivit en sagoberättelse i obestämd historisk miljö, med flott scenografi och flödande italienska melodier, skriver Bo Löfvendahl.

Ewa Wolak och Oksana Kramareva som Ulrica  Amelia i ”Maskeradbalen” på Malmö opera.

Ewa Wolak och Oksana Kramareva som Ulrica Amelia i ”Maskeradbalen” på Malmö opera. Foto: Malin Arnesson

Maskeradbalen

Genre
Opera
Regi
Leo Muscato
Medverkande
Thiago Arancam, Igor Bakan, Oksana Kramareva, Ewa Wolak, Sofie Asplund, Phil Gerrard, Thomas Hildebrandt, Stefano Olcese, Malmö Operakör, Operaorkester, barnkör.
Var
Malmö opera

Musik: Giuseppe Verdi. Libretto: Antonio Somma. Scenografi: Federica Parolini. Kostym: Silvia Aymonino. Ljus: Alessandro Verazzi. Dirigent: Pier Giorgio Morandi.

Bara tio år har gått sedan förra ”Maskeradbalen” i Malmö, då en omtalad version av Peter Oskarson lät berättelsen om mordet på Gustav III handla om Olof Palme. Det var en tydligt politisk läsning, aktuell genom att det då hade gått tjugo år sedan det olösta mordet. Nu har det gått ytterligare ett decennium och fallet är fortfarande inte löst.

Giuseppe Verdis librettist Antonio Somma byggde ursprungligen på en text av Eugene Scribe, som användes till Aubers opera om Gustav III redan 1833. Men att beskriva ett mord på en kung var på 1850-talet ytterst känsligt och Verdi tvingades flytta sin historia till det från Europa så avlägsna Boston, trots att de politiska intrigerna är helt underordnade svartsjukedramat.

De märks ännu mindre i den italienske regissören Leo Muscatos version, som låter berättelsen sväva ganska fritt från sitt historiska sammanhang och betonar den egentligen mycket kyska kärlekshistorien. Han förlägger det hela till en obestämd epok där inredning och kostym snarare utstrålar napoleonisk kejsarstil än gustaviansk klassicism.

Annons
X

Alla svenska iscensättningar av ”Maskeradbalen” måste förhålla sig till Göran Genteles epokgörande uppsättning från 1959, som återförde Verdis drama till Gustav III:s tid. Här finns den närvarande genom att textmaskinen visar Erik Lindegrens geniala översättning, med alla sina citat och allusioner från den svenska litteraturhistorien: ”Ädla skuggor, vördade fäder”. En smart idé i sin enkelhet, för många i en svensk publik är översättningen en del av verket.

Muscato betonar alltså inte det historiskt exakta, tvärtom träder han redan i inledningen fram som sagoberättare och skriver ”Det var en gång en kung” med stora bokstäver över hela scenen. Det bildmässiga lyfts fram, under ouvertyren ser vi Amelia avporträttera Gustav och Anckarström som duellanter, en ödesmättad illustration av deras öde.

Ett italienskt team står bakom alla klädprakt och dekorativa tapetmönster och iscensättningen är gjord i samarbete med Romoperan, där den får premiär i höst. Till det italienska hör förstås också Piergiorgio Morandi i orkesterdiket, som även dirigerade Kungliga Operans uppsättning för tre år sedan. Här är det ännu mer fart, både kör och orkester är utmärkta under hans ledning och orkestersatsen blir väl balanserad mellan teaterspänning och skön melodik.

Starkast sagoladdning har första aktens långa scen hos spåkvinnan Ulrica, som i den magnifika Ewa Wolaks gestalt sänder publiken spöklika rysningar i den gotiskt dimmiga scenbilden. Hennes skrämmande spådom om kungens snara död skämtar han bort som en lek. Föreställningen blir som bäst i sådana stunder av effektivt teatermässiga kontraster.

Malmöoperan presenterar som så ofta ett internationellt sångarlag. Brasilianske Thiago Arancams stilige kung är något pressad i klangen men blommar ut under föreställningens gång. Oksana Kramarevas Amelia lyser som en riktig spintosopran med kraft och intensitet. Igor Bakans Anckarström har imponerande röstresurser men balanserar ofta på överspelets rand. En som skiner klart i alla sina scener är Sofie Asplund som pagen Oscar, klädd i något Gaultierartat i svart och vitt och med tuppkamsfrisyr som passar hennes glittrande koloraturer.

Annons

Ewa Wolak och Oksana Kramareva som Ulrica Amelia i ”Maskeradbalen” på Malmö opera.

Foto: Malin Arnesson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X