Annons
X
Annons
X

Stämning kan lösa datalagringsknuten

Den spontana reaktionen på att kommissionen drar Sverige inför domstolen är att nu måste vi skynda på. Ett verkligt europeiskt ledarskap skulle istället ta tjuren vid hornen och se till att få frågan om datalagringsdirektivet är förenligt med Europakonventionen besvarad. Det skriver Camilla Lindberg (FP) och Erik Josefsson (V).

Foto: SCANPIX ARKIV

I vanliga fall är en stämning något negativt, något som vittnar om ett misslyckande. Men det behöver inte vara så. Tvärtom kan nya lösningar på gamla målkonflikter upptäckas först när saker ställs på sin spets. Vi tror att Sverige just nu har ett unikt tillfälle att gå till botten med frågeställningen om införandet av allmän datalagring är förenligt med vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det är just den formuleringen, ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”, som är grundbulten för alla inskränkningar i våra medborgerliga fri- och rättigheter som de definieras i Europakonventionen.

Kommissionen har stämt Sverige för att vi inte implementerat datalagringsdirektivet i tid. Vi är inte ensamma om att ha sölat. Irland, Grekland, Holland, Österrike och Polen är också sena. Varför är vi sena? Följande skäl har meddelats kommissionen: ”Frågan om datalagring är politiskt känslig i Sverige på grund av dess konsekvenser för skyddet av den personliga integriteten.” Det är värt att ta fasta på detta meddelande, för bakom de orden ligger en av de hetaste och mest uppslitande diskussionerna vi haft under detta sekel.

Att det var socialdemokraterna som röstade igenom direktivet i parlamentet, medan många borgerliga ledamöter kämpade emot, gör saken än mer komplicerad för alliansregeringen. Och i sprickan mellan blocken har ett helt nytt parti uppstått som oresonligt nu hävdar ensamrätt på integritetsfrågan.

Annons
X

Alliansen har nått en återvändsgränd och måste införa ett direktiv man inte själv har röstat igenom.

Effektiv brottsbekämpning är ett verktyg för att främja frihet som måste användas i enlighet med principerna för rättsstaten och i överensstämmelse med Europakonventionen. Metaforen att det skulle vara ett val mellan två motstående intressen är alltså felaktig. Överfört till praktiken vill vi att polis och rättsvårdande myndigheter ska ha den bästa tekniken och mest effektiva metoderna för att främja medborgarnas frihet.

Om man ser internet som ett telefonnät kan det falla sig naturligt att tänka att alla tekniker och metoder polis och rättsvårdande myndigheter har utvecklat och använder i dag också måste få användas i den nya digitala miljön. Eftersom telefontekniken är byggd för att ta betalt per samtal och minut lagrar operatörerna data för att kunna skicka korrekta räkningar. Abonnenten får på begäran ut det data som ligger till grund för telefonräkningen, och få debattörer motsätter sig att polisen vid misstanke om brott får tillgång till motsvarande uppgifter. Men ett liknande arrangemang för ett internetabonnemang skulle vara oss helt främmande.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Datalagringsdirektivet är en skvader. Det är ett direktiv avsett att harmonisera den inre marknaden inte bara för företag som levererar telefoni i det gamla telefonnätet, utan även för internetoperatörer. Kommissionens arbete med att utvärdera implementeringen av direktivet visar tydligt att just regleringarna som avser internet inte är praktiskt genomförbara.

    På utvärderingskonferensen i Bryssel 14 maj uttryckte kommissionens ansvarige enhetschef Joaquim Nunes de Almeida frustration över att medlemsstaterna inte levererar meningsfull information om hur direktivet används med orden ”We cannot get away with ´We cannot tell you why´ anymore!”. Suveräna medlemsstater är inte helt bekväma med att berätta om hur effektivt deras polisarbete är.

    Kulturkrock helt enkelt. Och på den tekniska sidan vet fortfarande många medlemsstater inte vem som ska spara vad. Hur man än gör blir det fel, samtidigt som frågan om vem som ska betala står obesvarad. Och det beror just på att internets arkitektur inte ser ut som telefonnätens arkitektur.

    Den spontana reaktionen på att kommissionen drar Sverige inför domstolen är att nu måste vi skynda på. Vi anser att det är fel impuls. Ett verkligt europeiskt ledarskap skulle istället ta tjuren vid hornen och se till att få frågan om datalagringsdirektivet är förenligt med Europakonventionen besvarad.

    De andra problemen känner vi redan till. Datalagringsdirektivet är ett dyrt och dåligt verktyg för att främja medborgerliga fri- och rättigheter. Vi tror att det också är oförenligt med Europakonventionen.

    Det är ovanligt att försvara sig med ett sådant argument i en rättssak som tekniskt sett bara avser en försening - Men det är sanningen bakom orden ”frågan om datalagring är politiskt känslig” som är orsaken till förseningen. Och det här är ingen skitsak, som avloppsdirektivet.

    Vi är övertygade att domstolen kommer att slänga direktivet på historiens soptipp. Fick den bara chansen. Tänk om. Och tänk rätt den här gången.

    Det var socialdemokraterna, inte alliansens ledamöter i parlamentet som drev igenom detta. Huvudvärken har dock blivit vår gemensamma.

    CAMILLA LINDBERG

    riksdagsledamot (FP)

    ERIK JOSEFSSON

    kandidat till Europaparlamentet (V)

    Annons
    X
    Foto: SCANPIX ARKIV Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X