Redo för holmgångar

Säg namnet Gulldén, och den inbitne göteborgaren eller brottningsfantasten kan genast räkna upp en hel drös gulldénare: Christer, som OS-brottades både 1984 och 1988, och som är Isabelles farbror. Pappa Peter som är en smått legendarisk ledare inom sporten, och så lillebror Pontus, 15, som brottades tidigare men som nu satsar på hockeyn i Frölunda.

En sak till: alla är öisare.

Örgryte idrottssällskap.

– Det går liksom inte att undvika att vara öisare i det sällskapet, konstaterar Isabelle.

Som eftersom Öis inte har någon handboll spelar för Sävehof.

Och som den vägen tagit sig till OS-laget, i rollen som nio­metare när Sverige möter Ungern i den första OS-matchen imorgon bitti.

Karriären har gått ganska snabbt för 19-åringen – hon fyllde i juli – som blev ”Årets komet” i svensk handboll i år. I motiveringen skriver juryn, med bland andra damhandbollens förbundskaptener Ulf Schefvert och Per Johansson, att det utmärkande för Isabelle är att hon ”är spel­intelligent, har ett bra skott, sylvassa inspel, kontringspassningar av rang, men framförallt är hennes lidelse för sporten total. Isabelle Gulldén är redan en artist som publiken älskar att se eftersom hon alltid bjuder på något extra”. Vackra ord.

Intelligens, lidelse och sylvassa inspel är bara något av allt det som kommer att behövas när Sveriges handbollstjejer tar sig an ett rekordsvårt motstånd i OS. I tur och ordning möter svenskorna Ungern (9 augusti), Ryssland (11), Korea (13), Tyskland (15) och Brasilien (17 augusti).

De svenska tjejerna behöver plocka fram allt sitt kunnande mot lagen – alla utom brassorna – som plockat VM-medaljer i parti och minut.

Det krävs också tuffhet.

Isabella Gulldén är en av dem som tuffat till sig rejält på sistone – svensk damhandboll har ju också bytt skepnad när ”det leende landslaget” ska bli ”det tuffa landslaget”.

–Vi har varit tillsammans i en månad totalt inför OS, och det har blivit ganska tuffa träningar. Det har smällt ordentligt ibland även om jag känner att det kunde smällt mer. Men det får man ta fram i matcherna. Man vågar ju inte ta risken att skada en medspelare, säger Isabelle.

Som själv fått kritik för att hon är för – mesig.

–Ja, det stämmer, men det har jag jobbat med i ett år nu, och jämfört med förra året är jag väldigt mycket hårdare nu, menar Isabelle.

Det kommer att behövas.

Jan Bengtsson

jan.bengtsson@svd.se

Fler artiklar