Spiken i kistan

Tårarna kommer på Morten Olsen när han lämnar den danska nationalarenan. Han vinkar glatt. Dennis Rommedahl hoppar över räcket och pussar sin "kone" mitt på munnen. De två står kvar och snackar tillsammans med ett kompisgäng. Lite längre bort pratar mittbacken Simon Kjaer med sina rågblonda nära och kära.

I Danmark tar man det med ro.

Sydafrika väntar för ett landslag som missat två raka mästerskap. Jag kan inte annat än glädjas med ett lag som alltid försöker spela boll.

Zlatan Ibrahimovic, banans kung, böjer sig ner och knyter upp skorna. Han låter en icke omklädd dansk gå före för att delta i segerjublet. Jag ser ingen annan svensk på planen gratulera sina övermän. Först ut i språngmarsch var Olof Mellberg.

VM-biljetten går att mäta i många miljoner, men inte i kollektivt glädjerus. Varje dansk somnade i natt rik som ett troll. För dem föll speakerns förhoppning före avspark ut om en "riktig, riktig go kamp".

Nu är det deras tur att börja spekulera i lottning, var matcherna ska spelas i det jättelika landet och klura på eventuella semesterplaner.

Jag tycker inte att Morten Olsens lag är bättre än Lars Lagerbäcks. Det kunde verkligen ha gått hur som helst. Inget av lagen har i en VM-kvartsfinal att göra.

En lömskt studsande boll från Jakob Paulsen var den här kvällen skillnaden. Sverige hade två bollar i nät (Henrik Larsson, Sebastian Larsson) som dömdes bort. Det är små marginaler. Minns vad som hände på övertid i Budapest.

Jag skrev i veckan att måltorkan gör att Sverige missar VM. Det är ett underbetyg åt Lagerbäck att han trots så många års ansvar och en av världens mest attraktiva anfallare i laget inte fått det att lossna framåt.

Plan B och C kommer alldeles för sent. Som desperata åtgärder snarare än grundade offensiva ansatser med mål och mening.

Danskarnas sätt att gå framåt på bred front passar annars Sverige. En lyckad brytning innebär att bara sex-sju spelare återstår att passera i spelvändningen. Även om hemmalaget ledde på poäng i paus, hade Lagerbäck fått matchen dit han ville.

Men det går för långsamt. Sverige ägde aldrig Parken, som förbundskaptenen lovade.

Anders Svensson har för lite att komma med, liksom denna kväll även Kim Källström. Vi är inte bättre, trots att den tekniskt så flärdfulle Rasmus Elm slagit sig in i startelvan i år. Jag hade gärna sett smålänningen spela ut sitt register centralt.

Det är naturligt att en generationsväxling följer om det inte blir något VM. Men U 21-generationen har långt fram. Eftersom ledningen hållit fast vid gruppen och slarvat med successionsordningen har ett vakuum uppstått.

En oprövad 23-åring börjar bli gammal med internationella mått. Vem som än efterträder Lagerbäck står inför en mycket svår uppgift. Snabb bollbehandling och anfallsspel är prio ett. 2010 blir ett lika tufft år för fotbollen som för den svenska ekonomin.