Sista chansen - då missar inte blågult

Det svenska landslaget har varit klart för Alpfesten i sommar ända sedan den danske dumbommen sprang in på Parken. Så har vi trott. Så har vi känt. Så har vi tagit allt för givet.

Men, men, men …sedan dess har chanserna missats en efter en:

• 0–0 mot Danmark, där Zlatan gjorde allt utom mål.

• 1–1 mot Nordirland, där publiken på Råsunda buade för att laget spelade på resultatet när EM- biljetten låg utskriven och klar.

• 0–3 mot Spanien, där alla hoppades mer på en hjälpande hand från dansk sida mot Nordirland, än den egna förmågan.

Nu står vi där med växande långnäsor – och en enda chans kvar.

Trots allt snack om ”en match i‑taget” har känslan smugit sig in i bakhuvudet hos spelare och ledare att det är lugnt, att det ordnar sig, att Sverige är klart för femte raka slutspelet. Rekresor har gjorts till Österrike och Schweiz, där hotell och träningsanläggningar vägts mot varandra.

Nu är det plötsligt skarpt läge.

Nu måste minst en poäng tas mot Lettland (visst räcker det att Spanien samtidigt inte förlorar mot Nordirland, men den matchen ska de svenska spelarna inte ens fundera på).

Självförtroende är en färskvara, förklarade Erik Edman i går, men vidhöll att smällen i Madrid inte påverkat gruppen mentalt.

Fan tro’t!

Att inte göra mål trots alla chanser mot Danmark, att inte kunna bevaka 1–0-ledningen mot Nordirland, och att sedan bli överkörda mot Spanien sätter sina spår. Landslaget av modell hösten 2007 är inte alls på topp, men räcker ändå till för att slå Lettland – trots ett halt Råsunda, trots att fansen sviker och trots att några spelare är slitna och andra precis kommit tillbaka efter skador.

Jag vill inte ha någon ”rolig” champagnefotboll med klacksparkar, dribblingar och full fart framåt. Det enda roliga är att gå vidare till EM och bubbla i champagne efteråt, sedan spelar det ingen roll hur och på vilket sätt det går till.

Lars Lagerbäck garanterar att det inte finns någon risk för ”överoffensiv”. 0–0 räcker, men jag tror att Sverige gör sitt jobb, går ut med rätt attityd och till slut vinner komfortabelt med 3–0.

Zlatan Ibrahimovic gör äntligen mål igen i blågul tröja, Kim Källström spelar från start tillsammans med Anders Svensson på mitten, och Marcus Allbäck bildar anfallsduo med Zlatan.

Men om allt går åt skogen både i Solna och Las Palmas, då har Lars Lagerbäck gjort sitt som förbundskapten. Det skulle vara en av de värsta genomklappningarna i landslagets historia, i klass med fiaskot mot Japan i OS 1936 och förlusten mot Costa Rica i VM 1990.

På torsdag sätter sig Lagerbäck på flyget med destination Durban, Sydafrika, där lottningen till VM 2010 görs på söndag. Han reser i sällskap med förbundsbasen Lars-Åke Lagrell och generalsekreteraren Sune Hellströmer. På 10 000 meters höjd lär Lagerbäcks framtida öde diskuteras.

EM-klart – och han lär stanna även över VM 2010.

EM-fiasko – och Roland Nilsson får glömma Malmö FF och ta över.

Till sist: efter Kents konsert i måndags etsade sig några textrader fast i hjärnan.

Och du säger att saknad kan man lära sig

att leva med ibland

Genom en iskall vinter.

Men jag tror inte Lagerbäck, spelarna och svenska fotbollspubliken kan lära sig att leva genom vintern 07/08 med saknaden av en missad EM-fest.