men i Sollenkollen regerar "gubbarna"

Det bjuds på tårta i det enkla klubbhuset. Janken Hallström har fyllt 69 år och Pietro Nilsson 38. Sexåriga hopparlöftet Miranda Nilsson sitter och ritar. Smaken av grädde förstärker bilden av att det här är långt ifrån de utsvultna elitbackhopparna. Veteranerna enas om att det smala idealet bara är en trend, som lätt skulle brytas om en tung hoppare skulle prestera bra.
- Idealet sabbar sporten och ger fel signaler, säger Rickard Eghammar, 40 år.

Sollentunaklubben som bildades 1970, har i dag cirka 20 medlemmar men vill öka antalet backhoppande ungdomar. Det är dock svårt eftersom sporten är anonym och förknippad med stor skaderisk. Det är svårt att nå ut till Stockholmsungdomarna, som inte ens vet att det finns en hoppbacke i deras omnejd. Veteranerna gör klubbens existens möjlig, men ungdomarna är dess framtid.
10-13 mars ska herrarna från klubben representera Sverige i veteran-VM i Reit im Winkl i Tyskland. 13 nationer och 150-200 hoppare deltar, där den äldste är 91 år. Frågan om de börjat sin
ordentliga uppladdning möts av undrande blickar.
- Vi laddar året runt, framför allt mentalt, förklarar Janken Hallström som varit skadad under flera månader.

Pietro Nilsson poängterar att det är viktigt att man håller igång hoppandet under hela året för bibehållen hopparkänsla. Sommartid är aktiviteten stor i klubbens backe Sollenkollen. Mellan maj och november 2003 gjordes sammanlagt 1 600 hopp i plastbacken.
- När man blir äldre föredrar man plasthoppen, så man slipper bli kall om fötterna, säger Olle Strömvall, 62 år, varav 58 som backhoppare.
Och han tycker inte att backhoppning är farligare än någon annan sport.
- Det är mest en social grej, och så blir man stark i psyket, konstaterar Olle Strömvall som bara missat ett av 16 veteran-VM.