”Finns risker med att maxa direkt”

Beslutet att ställa in inomhussäsongen var inte svårt att fatta, även om Sanna och tvillingsystern Jenny gjort stora framsteg i träningen den senaste månaden.

– Jag vill inte skynda på någonting nu när jag har varit borta så länge. Det finns risker att börja maxa direkt så fort benet håller. Nu vill jag bygga upp något hållbart och bra, säger Susanna.

Hon har precis kommit hem från ett två veckor långt träningsläger i Sydafrika när SvD träffar henne.

–Det är inte helt bra än i smalbenet. Jag kände att jag inte var redo. Jag har inte sprungit på mer än ett år, så det var inte alls ett svårt beslut trots att utvecklingen i träningen exploderat den senaste tiden, säger hon.

Hur många renodlade häckpass har du kunnat göra?

–Fem totalt, utan spikskor, med lite kortare avstånd mellan häckarna och sex häckar. Det är bara början. Jag har kunnat springa ett häckpass i veckan, och annan löpning ytterligare ett pass. Men det behövs inte mer än ett, två häckpass i veckan annars heller.

Hur nära maxnivå vågar du köra?

–Alltså…jag kan trycka på så mycket jag kan, men gör inte det nu. Jag vill inte maxa än. Nu måste jag bygga upp en grund innan jag ska maxprestera. Efter första gången jag körde häck tog det tid innan det kändes bra igen.

Hur mycket har du tappat i tekniken?

–Den sitter där, har man en gång lärt sig finns det kvar i ryggraden. Att komma tillbaka tekniskt handlar mer om att vänja kroppen vid de höga belastningarna.

Är stressfrakturen i smalbenet helt läkt?

– Ja, den senaste magnetkameraundersökningen visade det. Jag riskerar nog inget med benet nu. Men musklerna och baksidorna är inte redo för belastningen än. Nu kommer träningen bara vara inriktad på att jag ska tävla i maj, juni. Det är grundträning som gäller.

Sanna är själv förvånad över att läkningen har tagit så lång tid. Det har gått mer än ett år sedan hon och Jenny opererades i New York. Då sades det att de skulle vara tillbaka till utesäsongen i somras, men tiden går och går – och nu är den planerade tävlingscomebacken satt till maj, troligtvis den första deltävlingen i Diamond League, i Qatar.

–Det skulle ju gå fortare att läka…så är det, men läkarna säger olika saker. Skulle jag gå till en vårdcentral skulle de säga att jag har en kraftig benhinneinflammation och att det bara är vila som gäller, medan Thomas (landslagsläkaren Eriksson) säger att jag ska belasta hårt. Det är svårt att veta hur man ska göra, det är olika bud och teorier hur man ska bli kvitt smärtan. Jag dundrar på med allt jag kan för att lindra den.

En typ av nålbehandling, som utförs i Uppsala, har haft positiv effekt. Läkaren Joel Fries och naprapaten Mårten Prosell sticker in nålar under benhinnorna och ”dränerar trycket” för att bearbeta smärtan.

–Det har betytt jättemycket. Nu kan vi ju springa häck igen. Under ett helt år hade jag precis lika ont, samma smärta. Men nu på slutet känner jag stor skillnad; att det sitter rätt mycket i musklerna i stället, och att benhinnan känns som den är full med grus.

Vad har ni mer fått för behandling?

–Massor av massage och så isar vi varje dag. Det handlar mycket om att få allting runt smalbenet att slappna av.

”Sanna” är helt inställd på att komma tillbaka. Hon fyller 29 år den 16 februari och har många år kvar av karriären – bara hon blir helt återställd.

– Jag vill fortsätta så länge det bara går. Över OS 2012 och även OS 2016 om jag kan. Jag längtar oerhört mycket efter att tävla igen.

Har du någon gång tvivlat?

–Ja, visst har det varit mindre bra stunder när man är orolig.

Vad säger du till dem som tror att karriären är över?

–Lite motstånd på vägen ska man ha. Jag vill så himla gärna vara med igen och jag står ut länge. Det är inspirerande att se på Christian Olsson, hur länge han varit borta, och ändå komma tillbaka. Att det går att kämpa sig tillbaka – trots lång frånvaro.