Dif-styrelsen borde slå näven i bordet

Jag skrev i måndagstidningen om värdet av att sända signaler. I fokus var domarnas allt mer pressade situation.

Liksom i hetluften på planen måste någon hålla huvudet kallt även i styrelserummet. Ingen lätt uppgift i svensk fotboll där hetsiga supportergrupper trycker på och har skaffat sig allt större makt och inflytande.

En styrelsemedlem måste kunna rikta blicken utåt och inte bara in mot den egna föreningen. Han eller hon bör se till fotbollens bästa i lika stor utsträckning som det egna klubbmärkets lyster. Sådan split vision utmärker stora ledare.

Den ynkliga bulletinen "Händelser kring flyg från Malmö", endast undertecknad Dif Fotboll, som lade ut på hemsidan i går efter lunch fick mig att tänka på Tage Danielssons monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg.

Om det verkligen hade hänt...

Undfallenheten är beklämmande. Kan det vara så att styrelsen på grund av diverse vänskaps- och känsloband har svårt att kritisera våldsverkarna?

Tystnaden tyder på det. Det är i så fall en avslöjande tystnad. Och ett indirekt samtycke.

Någon i styrelsen i klubben som lever efter devisen "Steget Före" borde i går morse naturligtvis ha slagit näven i bordet och kraftfullt fördömt det inträffade.

Istället för att visa ryggrad gjorde man som strutsen. Låt vara att svinerierna ägde rum på behörigt avstånd från läktarhåll, men en sådan allvarlig brottsrubricering som "luftfartssabotage" (kan ge flera års fängelse) besudlande klubbens färger borde framkalla instinkten att ta kraftfullt avstånd.

Snälle Mats Jonsson (evenemangsansvarig) fick mota media i grind. Men själva matchen gick väl inte ute på Sturup?

Civilkurage och sunt förnuft verkar vara satt på undantag i fotbollens allt större borg av fans. De nya krafter som tagit vid i Dif efter Bo Lundquist är uppenbarligen inte vuxna sina uppgifter.

Hedersmannen Lundquist stod upp mot huliganer och gjorde sig därmed obekväm både i Dif och i SEF (Svensk Elitfotboll).

Det är en annan obehaglig signal i sammanhanget.

Blåränderna har det svårt med organisationen både på och utanför planen. Jag hör att styrelsen efter den svaga upptakten ämnar tillsätta en sportkommitté.

Till vad? Räcker det inte att managern Göran Aral uppenbarligen rökt fredspipa med Ingvar "Putte" Carlsson i sin ambition att skapa arbetsro åt tränarna Zoran Lukic och Andrée Jeglertz?

Styrelsen borde ägna sig åt annat än att bli av med det tunga 4-3-3-ok av prestige som spelsystemet blivit för laget.

Jag syftar då inte på vad som skedde inför Malmömatchen då styrelseledamöter enligt hemsidan tillsammans med spelare och tränare sponsrade supportrars Skåneresa.

En allmosa som sänder signaler om sammanblandade roller, hur godhjärtad tanken än var. Men när samma person tillåts vara styrelseledamot/sponsor/supporter blir det lätt fel. Bliv vid din läst, skomakare!