Det var som i Argentina

Jag är verkligen förvånad. I Sydamerika är kontrollen inte så hård vid publikinsläppet och huliganerna har stor makt över klubbarna. De kan ta med sig vad de vill in på arenorna. Men jag trodde inte att det var möjligt i Sverige att smuggla in bengaler så lätt.

Jag minns att ett barn dog på Espanyols gamla stadion Sarriá för omkring tio år sedan, då han träffades i huvudet av en bengal. Sedan dess är det i princip omöjligt att få med sig bengaler in på arenorna. De är förbjudna och kontrollen vid portarna är hård.

Jag hoppas verkligen inte att någon människa – åskådare, spelare eller domare – måste dö inom svensk fotboll innan kontrollen blir hårdare vid insläppen. Varje supporter måste genomsökas noga innan de går in.

Om något allvarligt ändå händer på en spansk match så avbryts den och klubben får spela en eller flera matcher inför tomma läktare.

Samma sak borde ske i Sverige.

För mig är lösningen att avbryta matchen helt och fortsätta en annan dag utan publik. Det som hände i går – att man stoppar den en kortare stund och sedan fortsätter – är ett riktigt dåligt alternativ. Det favoriserar de vilda människorna som vill stoppa matchen tillfälligt för att hjälpa sitt lag som ligger under.

Jag tycker inte heller att Hammarbyspelarna, med kaptenen i spetsen, borde ha tackat klacken efteråt. Det var verkligen inte okej. Oacceptabelt.

Tanken med den här gästkrönikan var att tycka till om kvaliteten på matchen, mitt första Stockholmsderby, min första allsvenska match. Så här kommer det.

Det var så synd det som hände – att matchen bröts – för från spansk synvinkel var stämningen från båda lagens supportrar fantastisk. De skrek och sjöng mer än vad jag trodde att de skulle göra – under hela matchen – mer än i någon spansk match jag sett, inklusive Real Madrid och Barcelona på Bernabeu-stadion.

Fotbollsmässigt var matchen tekniskt sett dålig. För mycket sparka och springa, inte fler än fem korrekta passningar i rad inom lagen. Jag ser stor influens från engelsk fotboll.

Det var tre spelare som stod ut i mina ögon: Iván Óbolo för AIK och Erkan Zengin och Louay Chanko för Hammarby. De skulle kunna spela i den spanska högs­taligan. Resten representerar den riktiga nivån på allsvenskan, en av de sämsta i Västeuropa.

Fotbollen som spelades var dålig men atmosfären på arenan var riktigt bra. Om man inte räknar det som hände på slutet och idioterna som förstörde kvällen för alla andra.

Juan Castro (berättat för SvD:s Johanna Garå)

är spansk fotbollsreporter och gästskribent i SvD. Han har varit anställd på Spaniens största tidning Marca i 13 år.