Bara ”Vickan” kan rädda Sverige

Matt Dickinson, krönikör på ärevördiga The Times, klädde den kvävande väderleken i ord genom att kalla den "muggy".

Jag tror att SvD:s anglofil och tillika kvalitetsredaktör Lars Ryding skulle spinna som en katt om han suttit bredvid oss på läktaren med skjortan klibbande mot ryggen och lyssnat till det engelska språkets rika möjligheter att beskriva verkligheten.

Nere på planen var det inte lika mångfacetterat ur blågul synvinkel. Faktum är att hade det bara varit hälften så många grader i luften kunde man förledas tro att vi satt kvar på Tivolistadion i Innsbruck den 18 juni och såg Ryssland spela ut Sverige i EM.

Det fanns ingen kring mittcirkeln som kunde lugna upp spelet och distribuera bollar framåt. De kraftödande ruscher som Victoria Svensson tvingades göra var istället riktade mot sidlinjen där förbundskapten Thomas Dennerby delade ut order till sin lagkapten.

Nilla Fischer och Caroline Seger hann inte alls med i svängarna och påminde i sitt tungfotade lunkande för att förgäves kunna ta sig in i matchen om ett annat skånskt rundningsmärke: Daniel Andersson.

De två förmådde inte heller skydda den egna backlinjen när Kina utnyttjade Josefin Öqvists svaga defensiv och konsekvent sågade sig fram i utrymmet kring högerbacken Frida Östberg.

Den sistnämnde må ha en galen blick som Stefan Schwarz när hon kliver in i närkamperna, men är för långsam på den här nivån. Frida tvingas hela tiden spela på gränsen.

Jag tycker att det är ett svaghetsbevis för svensk fotboll, på samma sätt som jämnårige Mikael Nilsson är ordinarie i herrlandslaget, att 30-åringen platsar bland landets fyra bästa försvarsspelare. Båda är alldeles för begränsade. Frida riskerar bli riktigt avslöjad om hon ställs klubbkompisen (Umeå) Marta.

Jag tycker faktiskt bara att Victoria Svensson äger de allsidiga kvaliteter som jag efterlyste i ingressen. Sverige skapade också ett markantare tryck sista kvarten när "Vickan" flyttades ner aningen i banan och lämnade platsen på topp åt inhopparen Jessica Landström.

Problemet är att Victoria med sitt smarta spel på ett tillslag, tunga skott och fräcka måltjuvande även skulle behövas i straffområdet.

Det blir en nöt att knäcka för Thomas Dennerby som skulle vara i behov av Argentinas Riquelme-kopia Mariela Coronel, som elegant spelade fram till sydamerikanornas reducering mot Kanada.

Sverige ska kunna gå vidare ändå eftersom man bara behöver ha ett lag bakom sig i gruppen. Men sen är det kört - med det här spelet.

Kina fick retroaktiv utdelning på första halvleks spelövertag när lagets bästa spelare Duan Han sköt 2-1 via Charlotte Rohlin. Duan Han inledde matchen lika inspirerat som ryssen Arsjavin gjorde mot Sverige i EM. Det slog gnistor om henne.

Målet var lika lite rättvist som Lotta Schelins påpassliga kvittering stolpe-in i slutet av första halvlek efter hemmalagets tidiga chocköppning. Men det var en värdig belöning åt den entusiastiska publik som så mangrant förhöjt stämningen och som fick fortsätta firandet i den mörka natten.

Jag satte mig i andra halvlek mellan två inhemska journalister. Hon till vänster tittade outgrundligt in i datorn under 45 minuter som om spänningen var olidlig, medan han till höger ömsom klappade händer, fotograferade och skrev ett löpande referat.

Superlativen bland de julgransliknande skrivtecknen duggade med all säkerhet tätt. Det var många färgglada bollar i grenen.

Mina egna intryck från damfotbollens första dag var inte lika glimrande. Enda gången jag på allvar kände det där hugget av upphetsning under det mållösa stormötet mellan Brasilien och Tyskland var när Marta i slutet satte fart med bollen som klistrad vid fötterna och förvandlade samtliga motståndare till statister.

Då tror jag även att Ronaldinho på läktaren i Shenyang visade tandköttet. Den svenska insatsen framkallade inga sådana smittande leenden.