Peter Forsberg kan inte ge allt. Då väljer han hellre att stå vid sidan. Det hedrar honom. Svenska ishockeyförbundet får inte det dragplåster förbundet hoppats på till LG Hockey Games i februari.

Peter Forsberg valde att tacka nej. Hans krånglande fot är ännu inte läkt. Frågan är om den någonsin kommer att bli det?

Forsberg har inte spelat en enda match efter den misslyckade sejouren i Nashville Predators för nio månader sedan. Han har tränat på is i sammanlagt ett par veckor - två veckor före det första comebackförsöket som slutade i att Forsberg klev av Tre Kronor till Karjala Cup i november, och en vecka inför omförsöket nu.

Forsbergs högra fot höll inte första gången.

Och den verkar inte hålla nu heller.

Forsbergs läkare, fotspecialisten Bertil Romanus, har hela tiden varit positiv och trott att foten skulle läka. Men hittills har den inte gjort det, även om positiva rapporter kablats ut med jämna mellanrum.

Om Forsberg tvingas lägga av, skulle det vara enormt tråkigt för Peter själv, och givetvis för svensk ishockey. Samtidigt är det bara realistiskt: Peter Forsbergs skada är inte ny, han har haft problem med sina fötter i flera år. Möjligtvis skulle en annan spelare kunna gå in på isen och ge 90 procent, men Forsberg kan det inte: han tar inte bara stryk, han ger också. En kraftödande och tuff hockey. Glöm inte att det här är en spelare som reparerat väsentliga delar av kroppen, och som till och med offrat mjälten för hockeyn.

Realistiskt sett har Forsberg gett sitt.

Väldigt mycket, dessutom.

Men allt har ett slut, och tyvärr tror jag att också Peter Forsberg kommit till den insikten. Även om jag hoppas att jag har fel.