Karavanen på mer än 3000 personer, 270 motorcyklar, 213 bilar och 100 lastbilar kom aldrig iväg från Lissabon. Mitt under besiktningen kom beskedet från de franska arrangörerna: årets rally, där fyra svenskar skulle ha deltagit, ställs in på grund av terrorhot och oro för säkerheten.

Det är inte första gången som arrangören, de tävlande och cirkusen runt rallyt hotas av terrorister, men nu ansågs det alldeles för farligt att köra de 927 milen till Dakar.

Läget är spänt framför allt i Mauretanien, där åtta sträckor skulle ha körts. Under julhelgen dödades fyra personer ur en fransk familj i det västafrikanska landet, då de hade picknick vid vägkanten 25 mil öster om huvudstaden Nouakchott.

Franska myndigheter har därefter avrått fransmän att resa in i Mauretanien, där anhängare till al-Qaida etablerat sig och tagit på sig ansvaret för flera attentat. Även i Marocko och Västsahara, där rallyt skulle ha passerat, är situationen orolig. När arrangörerna dessutom fick ett direkt terrorhot riktat mot sig, och säkerheten inte kunde garanteras, valde man att ställa in rallyt för första gången sedan premiären 1979.

Beslutet var helt rätt, även om det självklart svider för de tävlande som lagt ut stora pengar för att komma till start och som såg fram emot äventyret i öknen. Men den stora karavanen, som bevakas dygnet runt av världens medier under 15 dagar, är ett utsatt terrormål.

Pratade med mc-förarna Annie Seel och Thomas Berglund direkt efter beskedet och de var självklart besvikna, även om de kunde glädja sig en smula åt att arrangören trots allt lovat betala tillbaka anmälningsavgiften på cirka 130000 kronor. Men båda har lagt ut mångdubbelt mer än så för att få ihop Dakarsatsningen – därför kändes det mesta ovisst för dem, liksom för den tredje svenske mc-föraren Henrik Rahm. För Tina Thörner, kartläsare i bilklassen åt Nasser Al-Attiyah, Qatar, är det enklare, eftersom hon tillhör dem som får betalt för att vara med.

Terrorhot har ett par gånger tidigare fått arrangörerna att lägga om bansträckningen eller stryka sträckor. Men eftersom merparten av rallyt i år skulle ha körts i Mauretanien var det aldrig aktuellt den här gången. Tiden var också för knapp för att ändra banan.

Dakarrallyt är farligt, på flera sätt. Sedan 1979 har 50 personer dött i samband med tävlingen, både i direkta krascher, andra olyckor eller terrorattacker. Jag var själv på plats det år då två tävlande i lastbilsklassen sköts ihjäl av terrorister, några mil från etappmålet den kvällen. Stämningen var tryckt och spänd vid tältlägret, ingen visste då vad som skulle hända. Alla som är med i karavanen är medvetna om riskerna, men dessa har ökat de senaste åren i de afrikanska länder där rallyt har sin sträckning.

Arrangörerna meddelade visserligen direkt efter fredagens beslut att rallyt ska köras 2009, men det är knappast troligt att målgången i så fall blir i Dakar.

Några gånger tidigare har tävlingen slutat i Sydafrika eller Egypten, men med den ökade hotbilden och årets beslut blir det svårt att få fortsatt acceptans för rallyt hos sponsorer samt myndigheter och befolkning i de direkt berörda länderna.

Dakarrallyt har ifrågasatts ända sedan premiären för 29 år sedan: det har handlat om allt från den koloniala synen på länderna där rallyt passerar (även om organisationen bidrar med både pengar och stora investeringar), det ekonomiska slöseriet, miljöförstöringen och inte minst säkerheten.

Tiden är inne att skrota den idé fransmannen Thierry Sabines fick då han 1977 körde vilse i Libyens öken; att skapa en äventyrstävling genom Sahara. Dakarrallyt må vara häftigt att följa och inte minst att köra själv, men det har överlevt sig självt.

Anders Lindblad

08-13 52 73

anders.lindblad@svd.se

Fler artiklar