När Marion Jones för två månader sedan erkände att hon dopade sig inför OS 2000 fläckade det ner friidrottens anseende ytterligare, efter flera tidigare uppmärksammade skandaler under 2000-talet.

Carolina Klüft tycker Jones­affären är tragisk – på flera sätt.

– Det är så jäkla trist för vår idrott när profiler med fantastiska framgångar förstör så här. Varför kunde hon inte ha tålamod och träna hårt i stället för att stressa och ta till otillåtna gen­vägar?! Nu suddas hon ut ur alla rekordböcker. Samtidigt tycker jag också faktiskt synd om henne. Hela historien är så tragisk, säger ”Carro” som har en – som hon själv beskriver det – ”lite paranoid” inställning till doping.

Hon är livrädd att av misstag få i sig något otillåtet. Därför har hon ständig kontroll på sin egen vattenflaska och vad hon äter, av rädsla för att någon utomstående manipulerar innehållet. Tar inte ens några vitaminer eller kost­tillskott.

– Jag hatar verkligen doping och fusk så mycket att mitt liv skulle ta slut om jag fick i mig något. Kan få panik av bara tanken. Det skulle vara så hemskt. Då faller allt jag tror på och jag skulle inte kunna bo kvar i Sverige.

”Carro” tycker att dagens system, där de aktiva i en personlig profil ett kvartal i förväg fyller i exakt var de ska vistas, inte är tillräcklig för att stoppa dopingen. Hon tycker också att rapporteringssystemet har brister, eftersom det är svårt att tre månader fram i tiden veta var man ska befinna sig, dygnet runt.

– Jag har tidigare föreslagit att man skulle operera in i ett datachip under huden, men lika bra vore kanske att alla aktiva på en viss nivå får en nyckelring med gps-sändare att ha på träningsväskan. Då vet alla berörda var vi finns hela tiden och kan hitta oss för tester. Jag skulle inte klaga över en sådan övervakning, utan tycker vi har skyldigheter att gå med på det mesta. Doping är för jävligt. Just därför är det viktigt att ha en öppen attityd och våga diskutera och debattera frågan.

Klüft tycker också att alla dopingtester ska vara offentliga och läggas ut på internet, så vem som helst ska kunna se var och när och hur ofta de aktiva testas.

Klüfts förslag med en gps-sändare förseglad på träningsväskan stöttas av Stefan Holm.

– Ärligt talat, varför inte. Det må vara radikalt och låta brutalt, men ibland känns det som en bra lösning så man slapp att bli misstänkliggjord utan orsak. Men det är svårt att ha hundraprocentig koll utan att operera in ett chip under huden, säger han.

Skulle du kunna tänka dig det?

– Någonstans är man ändå så övervakad och påpassad så det känns som om det nästan inte skulle göra varken till eller från. De vill ju verkligen veta var vi är precis hela tiden och det vore på sätt och vis den enklaste sättet att hålla reda på oss idrottare – hur mycket science fiction och absurt det egentligen låter, svarar han.

Anders Lindblad

08-13 52 73

anders.lindblad@svd.se

Fler artiklar