Jag började dagen med att återse min barndoms tv-rysare: Kullamannen och kunde snabbt konstatera att Doktor Miller inte var så läskig som jag mindes honom.

Det var mycket ruggigare att sitta på Råsunda, trots smakstarten med Marcus Allbäcks 1-0 redan efter 34 sekunder.

Men vi har lärt läxan under hösten, att inte ta ut något i förskott. Därför kom Laizâns kvittering efter 25 minuter inte som någon större överraskning. Det kändes bara typiskt att det skulle bli ännu en thriller med Lagerbäcks landslag.

Men när Kim Källström avgjorde i 57:e minuten och Spanien samtidigt ledde med 1-0 mot Nordirland i Las Palmas kändes det äntligen lugnt.

Det var halkigt, småstirrigt och smågnälligt ute på planen, men jobbet som krävdes utfördes och nu är det dags att blicka framåt.

För har landslaget under Lagerbäcks ledning något i Alperna att göra?

Visst!

Det är lätt att gnälla över det bleka och nervösa spelet, den ålderstigna truppen och den svajighet som präglat 2007.

Men i ett kval är det enda väsentliga att gå vidare. Hur det ser ut spelar ingen roll.

Fråga bara Danmark.

Och Sverige har faktiskt goda möjligheter att göra ett bra EM, även om det är lättare att efter höstens insatser måla fan på väggen, gnälla högljutt och se allt ur negativ synvinkel. Men i de tre senaste slutspelen, VM -02, EM -04 och VM -06, har blågult gått vidare från gruppspelet, trots svårt motstånd. Och kunde Danmark ta EM-guld 1992 ˆ då de fick en gratisplats i sista stund och Grekland skrälla senast, så kan väl också Sverige nå långt!?

Kom ihåg att två av lagets nyttigaste spelare under kvalet, Tobias Linderoth och Johan Elmander, inte var med i de sista matcherna, och att flera andra varit skadade och ur form.

Men visst finns frågetecken.

Andreas Isakssons nöter bänk i Manchester City, backlinjen är stabbig, Fredrik Ljungberg skadebenägen och Zlatan har förtvivlat svårt att göra mål i blågul tröja.

Nu hörs ropen om föryngring, men räkna inte med stora förändringar till EM. Det finns helt enkelt inga supertalanger som tar plats i det här gänget. Lagerbäck påminde efter avancemanget att några av kvalets främsta varit "gubbarna" Niclas Alexandersson och Marcus Allbäck.

Största vinnaren är trots allt Lagerbäck själv. Trots att han fört Sverige till femte raka mästerskapet under 2000-talet har han aldrig fått speciellt mycket uppskattning för sitt konsekventa ledarskap.

Hans framtoning må vara butter, träig och torr. Många svenska fans vill byta ut honom varje dag, men som ledare måste han beundras och ingen kan ta ifrån honom framgångarna.

Efter VM i fjol var Lagerbäcks position starkt ifrågasatt. Men "tjurskallen från Hälsingland" skakade av sig kritiken och visade i stället handlingskraft med en nystart till kvalets inledning.

Det var därför han aldrig hade något val när Zlatan, Mellberg och "Chippen" gav sig ut i Göteborgsnatten inför matchen mot Liechtenstein i fjol.

Förbundskaptenen visade ledaregenskaper i ett kritiskt skede och talade om att ingen - inte ens de största stjärnorna - är större än gruppen. Om han hade slätat över händelsen hade landslagsgruppen blivit omöjlig att styra. I stället stärkte han sin position.

Lagerbäck är en av kandidaterna till ledarpriset på Idrottsgalan i januari och det vore pinsamt om han glöms bort igen.

Han är en av få ledare som vågar vara just ledare. Framför allt när det blåser snålt.