När Stefan Rehn sjunker ner i en soffa på träningsanläggningen Kamratgården är han klädd i tjock dunjacka med sponsorloggor, träningsbyxor i bomull och plasttofflor. Han är avslappnad.

– Just nu vill man bara pusha spelarna och vara positiv, säger han.

För varje dag som gått har han och tränarkollegan Jonas Olsson använt färre och färre ord till sin trupp. Duon tror inte på att detaljstyra spelarna. De har varit överens om exakt vilken retorik de ska använda – både till spelarna och media.

– Vi ska vara lugna och tydliga. Vi pratar mest om oss själva, inte så mycket om AIK. Och pratar vi om AIK så fokuserar vi på det de är svaga på. Om man ”snackar upp” en motståndare för mycket kan det hända att man själv blir passiv i matchen.

 – När jag själv spelade ville jag inte höra på någon tränare som maler och maler.

Gårdagens genomgång av AIK var därför bara en kvart lång. Inför avspark kommer tränarna ha ytterligare en pratstund. Högst fem minuter lång.

– Jag kommer ihåg hur jag själv var som spelare. Jag ville helst bara komma ner till arenan 10 minuter före matchen, dra på mig tröjan och gå in och spela.

Under den gångna veckan har spelarna i IFK Göteborg fått direktiv om hur de får agera gentemot medierna. Medan AIK:are låtit sig fotograferas med både SM-bucklan och till bords med göteborgarnas klassiska guldpytt har ingen blåvit spelare ställt upp på liknande arrangemang.

– Det har varit mycket Blåvitt från AIK:s håll. Men vi har sagt att vi bara ska prata om IFK Göteborg. Det har varit vårt enda råd till spelarna.

När klubben hade öppen pressträff efter träningen i fredags bjöds det heller inte på några spektakulära åsikter eller citat.

– Vi har ju vunnit titlar och varit med där uppe tidigare. Vi har ganska bra erfarenheter från cupfinaler och SM-guldet 2007. Men vi pratar inte med spelarna om vilka titlar vi vunnit. Vi tittar framåt.

Stefan Rehn säger sällan ”jag”. Han poängterar att han inte är ensam tränare.

– Jag kan bli lite sne på den där missuppfattningen. Jag tycker egentligen mest att det är dåligt att man inte kollar upp det där riktigt. Sanningen är ju den att vi gör allt det här tillsammans. Vi fattar verkligen alla beslut ihop.

Rehn vänder sig till sin kollega och ler.

– Eller hur, Jonas? Det var väl det vi kom överens om att säga?