Det var Henry "Garvis" Carlsson som en gång begåvades med smeknamnet "Raka spåret". AIK-arens tilltal må tillhöra forntiden, men gäller fortfarande i straffområdet.

Jag blundar och ser rycket från Samuel Etóo före sitt 1-0-mål i onsdagens Champions League-final framför mig. Den jämngamle kameruanen, tror jag, gör fler mål än Zlatan i nio ligor av tio. Afrikanen är en enklare spelare, men utrustad med ett enormt driv i steget.

Det faller på sin egen orimlighet att Zlatan skulle gå till Barcelona så länge Etóo abonnerar på den centrala anfallsposten. Real Madrid är en mer sannolik ny klubbadress om det känslomässiga utbrott vi såg på söndagen verkligen var ett farväl från San Siro.

Men svensken rör sig bekvämt i Italiens tekniska och taktiska djungel. Jag tror att Zlatans ursprung från närliggande Balkan inte ska underskattas i sammanhanget. Han utför sina konster nästan på mammas gata.

Spelförståelsen är intuitiv. Den dagliga samvaron med brassebacken Maicon & co i blått och svart har breddat repertoaren, vilket tyvärr inte gått att överföra till blått och gult. Det är ju svårt att ta med sig en parlör i fickan in på Råsunda...

I ett spelförande lag som Inter är 25 fullträffar inte häpnadsväckande, speciellt som Zlatan ges favören att slå straffarna.

Men för en spelare som ständigt har så många alternativ med bollen - och därmed kan välja fel - är segern i skytteligan 54 år efter att den rakt på sak springande skarprättaren Gunnar Nordahl tog sin femte och sista titel en milstolpe.

En forward ska göra mål och det gör Zlatan, även om Champions League fortsätter att spöka. Hans studsande nick mot de blivande finalisterna på Old Trafford slog i överliggaren i en sekvens som också kan beskrivas som att Zlatan missade öppet mål.

Huvudspelet svek honom mot slutet även på söndagen samtidigt som konkurrenterna, Genoas Diego Milito (Inter nästa säsong) och Marco di Vaio, Bologna, också kommit upp i 24 fullträffar.

Det var innan Zlatan med sitt andra mål för dagen, typiskt nog med en fräck klack, såg till att Inter kunde vända mot Atalanta (4-3).

Hans kraft och storlek, oöverträffad i världseliten sedan tjeckiske jätten Jan Köllers stjärna dalat, borde kunna ge ännu mer betalt.

Tränaren José Mourinho får inte nicka till i ambitionen att utveckla skyttekungens förmåga att dominera i luftrummet.

Målen kommer hellre efter egna tekniska mirakel - som efter monsterdribblingen i Ajax, mot Italien 2004, mot Ungern 2005, den där "chippen" med vänsterfoten över målvakten i Serie A för någon månad sedan och så klacken på bollen från Hernan Crespo i går.

Tänk om Zlatan kunde börja göra mål som Gerd Müller, Gary Lineker eller Romario. Eller varför inte som Tomas Brolin, Martin Dahlin och Henrik Larsson i sin glans dagar?

Det skulle behövas mot Danmark.