I det klassiska Grand Tour-loppets 100-åriga historia finns bara en svensk seger. En uppvisning som närmast chockade italienarna och skapade en hel del dramatik bakom kulisserna.

–Jag är övertygad om att jag skulle ha haft ledartröjan tidigare än det blev. Italienarna försökte fuska men det lyckades inte hela vägen, säger Gösta Pettersson, till SvD.

Det var i stigningarna uppför Grossglockner det myglades. Vid foten av berget gick Gösta fram och drog den klunga som gått loss. Claudio Michelotto, som ledde i det läget, orkade inte hänga med och via servicebilen fick Gösta veta att avståndet till hemmaåkaren ökade undan för undan och var snart över fem minuter.

–Då visste jag att jag skulle ta över ledartröjan när vi var framme vid etappmålet.

Men efter en utförskörning och en ny stigning strax innan målgång kom servicebilen med nya rapporter.

–Då hade jag bara en minut tillgodo. Det var helt omöjligt för någon att köra in så mycket. Han måste ha hakat på deras servicebil! Hade det varit en utländsk åkare hade han garanterat blivit utesluten direkt. Nu blev det bara en minuts tidstillägg och 800 kronor i böter, minns Gösta.

Men det stannade inte med det. Under nästa etapp exploderade plötsligt Göstas båda hjul på serpentinvägen nedför berget.

–Klart att det var sabotage. Det har aldrig hänt mig vare sig förr eller senare.

Michelotto som satsade allt på att hålla undan i utförskörningen körde omkull och tappade så många minuter att svensken trots missödet kunde ta över ”La maglia rosa”.

–Men när vi åkte igenom Michelottos hemby slängde folk ägg på mig så det bara rann längs hela tröjan…

Och inte ens skyfallet och åskvädret under den avslutande tempoetappen kunde stoppa Gösta Pettersson. Han gick ut med omkring två minuters försprång och höll undan med god marginal.

–Men det är så många faror som lurar så det går inte att ta något för givet. Man har ju bara några meters lucka att åka på i publikhavet och rätt vad det är kan det komma en hund springande och fälla en. Det har hänt cyklister mer än en gång.

Känslan när du insåg att du vunnit Girot?

–Jag hann inte tänka så mycket. Det kom folk rusande från alla håll. Men det är klart att det var fantastiskt stort.

Det relativt nyblivna proffset med den extrema talangen, syreupptagningen, hjärtat och lungorna hade besegrat bergen och konkurrenterna i stort sett utan hjälpryttare.

–Enligt vad dom sade till mig var jag den förste som klarat det.

I dag finns den rosa tröjan och segerpokalen utställda på det speciella Fåglum-museet i Vårgårda.

Göstas priser, foton, tröjor, klippböcker och utrustning dominerar det 175 kvadratmeter stora utrymmet.

Årets Giro följer Gösta Pettersson, som under nästa år rundar 70-strecket, via tv:n.

–Men jag ser inte allt. Man har inte tid att följa flera timmars körning på släta marken. Det är, som jag alltid har tyckt, i bergen det roliga börjar…

Urban Tjernberg

urban.tjernberg@svd.se

Fler artiklar