Åter en sanslös holmgång med tuffa tag och upprörda känslor, trötta ben, armar och hjärnor där hemmalaget var illa ute men visade moral och tåga och vände.

– Fördel Alingsås inför femte matchen, sade Hammarbytränaren Staffan Olsson.

– Fifty-fifty. Hammarby har rutin från tre SM-finaler när det gäller sån´t här, kontrade Alingsåskollegan Robert Wedberg.

Hammarby såg ut att tappa chansen till sin fjärde raka final när Alingsås målvakt Richard Kappelin kom in i någon sorts zon och tog nästan allt. Hemmaspelarna uppträdde stressat i anfallen, gjorde tekniska fel och fastnade inte de eller skotten i gästernas stenhårda försvarsmur så tog Kappelin hand om resterna.

– Vi blev lite för försiktiga, jag vet inte om det var trötthet som satt i sedan förra matchen. Alingsås verkade mer avslappnat med bra försvars- och målvaktsspel och de utnyttjade våra misstag, analyserade Staffan Olsson.

Hammarby tvingades ta fram viljan och kämpa sig tillbaka efter underläge i halvtid och 15–17 en bit in i andra akten. ”Öka takten sista kvarten”, löd det från läktarna, Daniel Båverud gjorde precis då 19-18 på straff (totalt fem spelmål plus tre straffar) och sedan var matchen ”Bajens”. Samtidigt som målvakten Michael Åström växte. Ständigt på språng: Erik Höglund.

När det stod och vägde märktes saknaden av Fredrik Larsson, någon som kunde ta tag i spelet och lugna ner känslorna. Han fick en hjärnskakning i söndagsmatchen, kunde inte spela nu men är tillbaka till avgörandet.

– Nu är det allt eller inget, konstaterade Staffan Olsson och verkade gilla tanken.

– Javisst, så gött, sade Richard Kappelin som också såg fram mot den sista duellen mellan lagen.