När Prideparken i Tantolunden i Stockholm slår upp portarna på onsdag är Riksidrottsförbundet, RF, på plats med ett tält. Men utöver det finns bara två lokala idrottsföreningar representerade, Stockholms bågskjutningsklubb och Korpen.

Alla övriga idrottsaktiviteter under festivalen arrangeras av amatörföreningar som drivs av och för idrottsutövare som själva är homo- och bisexuella och transpersoner.

- Vi har inte aktivt ringt runt till olika idrottsföreningar, det är inte så Pride funkar. Vi bjuder in och de som kontaktar oss får vara med. Det hade varit jättekul om det varit fler, säger Sofia Sjöö, Stockholm Prides ordförande, som själv har ett guld i junior-SM i längdskidor i bagaget.

Till lördagens parad har hittills bara Hammarby anmält ett ekipage från idrottsvärlden. Ingen annan av de andra stockholmsklubbar som SvD talat med har några sådana planer.

- Vi pratade om att göra något inför Pride, men det har tyvärr inte blivit något av tidsmässiga skäl. Det brukar gå några homosexuella AIK:are i paraden varje år, men det är inget som organiseras från klubbens sida. Vi är den största klubben, så det är klart att vi har många som är homosexuella, säger Jimmy Wallingstam, supporteransvarig på AIK.

Ett av syftena med att ha sport som tema är enligt arrangörerna att göra upp med de fördomar som finns gentemot hbt-personer (homo- och bisexuella och transpersoner) inom idrotten.

- Vi får ibland kritik för att vara dåliga på att öka kunskapen om hbt-frågor, men vi jobbar ordentligt med dem. Idrotten är ett tvärsnitt av samhället, även där finns fördomar. Vi måste vara ärliga och säga att vi har en del kvar att göra, att det finns föreningar och lag där homosexuella inte känner sig välkomna eller vågar vara öppna. Det är inte okej, säger Karin Mattsson, ordförande för Riksidrottsstyrelsen.

Enligt henne jobbar RF framförallt med frågan inom sina ledarskapsutbildningar. Men flera tränare som SvD talat med känner inte till något om det. På frågan om vad man på lokal nivå gör för att homosexuella idrottsutövare ska känna sig välkomna ger alla Stockholmsklubbar exakt samma svar:

- Vi gör inte något särskilt för någon grupp. Vi behandlar alla lika, oavsett sexuell läggning eller etnisk bakgrund. Alla är lika välkomna, säger Jonathan Broberg, informationsansvarig för Djurgården.

Men Jesper Fundberg, lektor i idrottsvetenskap på Malmö högskola, köper inte det svaret.

- Man hänvisar till sina policyprogram, men de leder inte automatiskt till att alla känner sig välkomna. I den här miljön dyker tankar om sexualitet upp och det blir det mycket bögskämt. Jag tycker att ledarna skulle kunna ta tag i de funderingar som finns, i dag är det snarare så att man ska vara lite grabb själv som ledare, säger Jesper Fundberg.

Flera studier visar att det är inom manliga lagidrotter som homofobin är mest utbredd. Jesper Fundberg har själv haft stora problem med att hitta någon idrottsförening som vill medverka i ett projekt som han driver tillsammans med Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. I praktiken görs väldigt lite för att förändra attityderna mot homosexuella inom idrotten, anser Jesper Fundberg.

- Idrottsrörelsen vill ha ekonomiskt stöd för att man anser att det är en god fostringsmiljö för ungdomar, då borde den kunna visa att den är det, även i denna fråga, säger han.

Tobias Brandel

tobias.brandel@svd.se

Fler artiklar