Den 29:e årgången av Stockholm Marathon blev en av de tuffaste. Värmen, runt 30 grader, knäckte många av de rekordmånga 14 319 startande, både bland eliten och motionärerna.

Philip Bandawe, Zimbabwe, tog som väntat sin andra raka seger, men på den sämsta vinnartiden i loppets historia, 2.20,56.

Värmen, vätskebristen och vinnarviljan kostade på. Bandawe klarade en snabbintervju för tv efter målgången, innan han stapplade bort några meter till innerplan - och spydde. Gång på gång.

-Very bad stomach, viskade han när han återhämtat sig en stund.
Bandawe fick sedan hjälp för att ta sig upp på prispallen. Magen värkte, ena foten var rejält öm och blicken tom.

-Because of the heat, fick han fram och hämtade segerchecken på 60 000 kronor.

Kenyanen Jonah Kipiwiott Kemboi var tvåa i mål, slagen med en minut och 20 sekunder. Kent Claesson blev bäste svensk på nionde plats.

Aldrig tidigare har segraren i Stockholm Marathon haft en tid över 2.20. Den tidigare sämsta segertiden hade Kjell-Erik Ståhl som 1982 sprang i mål på 2.19,20 - ett lopp som även det avgjordes i extrem hetta.

Damsegrarinnan Kirsten Melkevik Otterbu, tvåbarnsmamman från norska Bergen som SvD berättade om i lördagens tidning, var betydligt piggare än Bandawe. Nästan helt oberörd sprintade hon i mål på 2.37,03, två minuter före Anna Rahm, Rånäs 4H.

Kirsten tränar extremt mycket, runt 30 mil i veckan, och för henne var loppet självklart jobbigt, men absolut ingen mar(a)dröm. Totalt, herrarna inräknat, var hon 18:e i mål.

-Jag var aldrig jättetrött, även om det var det hårdaste lopp jag sprungit med tanke på värmen. Hade kontroll hela tiden och visste att jag ledde ganska komfortabelt. Men så har jag också många mil i kroppen till skillnad från många andra, sade hon samtidigt som hon kramades om av sin man och sina två barn.

Rena solskensmaran! Kirsten tackade alla utefter banan för det stora stödet.

-Det här är min klart största seger. Att springa i Sverige är väldigt speciellt. Här ser de på dig som en hjälte, medan man i Norge säger"löper du, är du dum eller"?

Den 37-åriga norskan började springa för fem år sedan och har sedan dess hunnit med att vara med i både VM och EM. Hon har tjänstledigt från jobbet som fysioterapeut, kör runt ett maratonlopp om dagen - och var inte riktigt nöjd med att "bara" springa 42 195 meter på lördagen.

Senare på kvällen körde hon ytterligare ett halvtimmespass, innan det blev ett glas vin och en god middag med familjen. Och under söndagen väntar två och en halv timmes löpning igen. En normal dos, oavsett mara eller inte dagen före.

-Jaja, det är inga problem. Jag är van med att träna mycket.

Anders Lindblad

08-13 52 73

anders.lindblad@svd.se

Fler artiklar