De senaste månaderna har Gunilla Lindberg varit försvarsadvokat för Internationella olympiska kommittén och beslutet att arrangera årets sommar-OS i Peking. Hon backar inte ett steg i sin åsikt. Hon och IOK har sin uppfattning och den har hon framfört i flera år.

– Jag tror att det är bra med OS därför att man får ett mycket öppnare samhälle i ett land där inte alltid de mänskliga rättigheterna följs. Se bara på det senaste året hur man granskat Kina och systemet. Det hade aldrig hänt om inte OS förlagts dit, säger Gunilla Lindberg, generalsekretare i Sveriges olympiska kommitté, SOK, och en av vicepresidenterna i IOK.

Hon lever med de olympiska idéerna varje dag. För Gunilla Lindberg handlar det både om yrke, livsintresse och livsuppgift. Numera kallar hon det en passion. På kontoret i SOK:s del av Stadion i Stockholm finns idrottsliga minnen från när och fjärran. Det är OS-maskotar, det är tavlor med olympiska motiv och det är en inramad svartvit bild med Gunilla Lindberg och 1900-talets kanske främsta idrottsman, den väldige ryske brottaren Alexander Karelin.

Gunilla Lindberg säger att den olympiska rörelsen – en sorts fredsrörelse anser hon – öppnar dörrar, den stänger dem inte. Var fjärde dag öppnar ett svenskt företag kontor i Kina och Sverige har utbyte både när det gäller politik, kultur och vetenskap, påpekar hon.

OS i Peking har jämförts med spelen i Berlin 1936 med Adolf Hitler på läktaren. Att bojkotta öppningsceremonin är en väg som valts av en del politiker för att protestera mot situationen i Tibet och andra övergrepp i landet. Blir inte OS ren propaganda för de kinesiska makthavarna?

– Det tycker jag inte. Naturligtvis kommer man att visa upp det bästa Kina har, liksom man i Aten 2004 visade upp det bästa grekerna har. Jag tror, nej jag tycker, att det var ett rätt beslut att ge Peking OS och jag är övertygad om att det betyder ganska mycket för framtidens Kina och utvecklingen där.

Vad kände du under oroligheterna i Tibet?

– Jag reagerar alltid med bestörtning när människor kommer till skada i alla konflikter vi har runt om i världen. Politik skall lösas med diskussioner och inte genom våldshandlingar.

På frågan hur mycket hänsyn idrotten ska tap till mänskliga rättigheter, när man avgör var tävlingar ska gå, hänvisar Gunilla Lindberg till FN. Alla nationer som är med i den organisationen och har en olympisk kommitté har rätt att söka OS. De som söker spelen granskas ur teknisk synvinkel och från ett samhällsperspektiv: har de regeringen bakom sig och kan fullfölja sina åtaganden?

– Vi för inte politiska dialoger med ledarna.

Bör politiker och näringsliv ta större hänsyn till frågor om mänskliga rättigheter?

– Det ligger på deras bord.

Flera politiker anser att ni inte tar ert ansvar.

– Då undra jag vilket ansvar de tagit själva under alla dessa år.

Gunilla Lindberg valdes in i IOK vid OS i Atlanta 1996. De spel som i n t e avslutades som brukligt under den olympiske presidenten Juan Antonio Samaranchs tid, med orden ”The best games ever”. Han använde ett svalare ordval, "Well done, Atlanta", och amerikanerna är fortfarande sura över det.

– De enda spel som annars inte varit lyckade, som jag ser det, var vinter-OS i Albertville (1992). Tävlingarna var alltför utspridda, säger Gunilla Lindberg.

I hennes position väger man sina ord, men Gunilla Lindberg anser att hon kan säga vad hon tycker på ena eller andra sättet.

– Man kan vara diplomat i hur man uttrycker sig. Det är inte helt lätt som svensk, jag är ganska rak.

205 nationer är medlemmar i den olympiska rörelsen. Eller The Olympic Family som man gärna kallar sig. Det är fler än i FN.

Där finns ett par olympiska medlemmar som saknar plats i FN: som Guam och Puerto Rico vilka tillhör USA, och Brittiska jungfruöarna. Från 1999 måste ett land för att accepteras vara FN-medlem, men länder som valts in tidigare slängs inte ut.

Däremot kan nationer uteslutas. Sydafrika åkte ut under apartheidregimen, men invaldes igen 1992.

– Vi har ganska stora diskussioner med länder där regeringar tar över makten i idrotten. I Grekland byts idrottsledare efter regeringar, många östländer är fortfarande styrda, i Afrika och Sydamerika har man problem.

Just nu för IOK diskussioner med Costa Rica som haft interna problem, liksom Panama och Irak.

– Även om vi utesluter Iraks olympiska kommitté kan vi ta in landets idrottsmän så att de får tävla på OS under neutral flagg.

Under OS i Peking kommer fler aktiva att dopingtestas än någon gång tidigare. Det betyder också, med stor sannolikhet, att fler än tidigare kommer att avslöjas. Gunilla Lindberg säger att det ställs större krav på idrottsutövare än på andra i samhället. Hon gör det själv när hon säger att avsiktlig doping bör medföra livstids avstängning.

– Klart att det är hårt då med tanke på att många lever på sin sport. En mördare kan komma ut efter fyra år, jämför straffsatserna. Men det finns inget försvar för doping, man ska veta att man är förebild för barn och ungdomar.

Är det möjligt med OS i Sverige?

– Ja, vinterspel. Sommar-OS är för stort.

I fredags var Gunilla Lindberg i London för att fira hundraårsjubileet av London-OS 1908. Representanter för de 22 deltagande nationerna då var inbjudna och SOK:s generalsekreterare tillhörde de utvalda som fick hälsa på drottning Elizabeth.

Många och fina resor, mycket god mat och dryck – det låter som att du lever ett liv i lyx?

– Ja, det är inget fel på maten… Det blir mycket representation och är man med på sådana middagar varje kväll så känns det inte så glamoröst.

Gunilla Lindberg är den ledare inom svensk idrott som har högst position. Hon är en av idrottens största makthavare.

– Jag brukar läsa det ibland. Men det känns inte så när jag sitter här bland alla papper. Det är klart att jag är med och fattar väldigt viktiga beslut.

Hon har 200 resdagar om året. 200. Då känns hemmet i Upplands Väsby, där hon är född och uppvuxen, som en trygghet med skogspromenaderna som en kontrast till världens stora städer. Hon menar att familjelivet inte har påverkats av de många resorna under åren i den olympiska toppen:

– Nej, det tror jag inte. Jag är i och för sig skild sedan fem år tillbaka, men det hade inte så mycket med resandet att göra. Man utvecklas åt olika håll.

Idrotten fyller hennes liv. Gunilla Lindberg berättar att hon ändå har umgänge utanför den sfären. Hon och fyra tjejkompisar – de har hållit ihop sedan de var tio år – träffas minst en gång i kvartalet.

– Vi träffas, äter gott, pratar. Det är jätteviktigt för mig. Nej, vi pratar inte om mitt arbete, tjejer pratar inte jobb. De andra åker på golfresor också, men där har jag inte varit med på två år. Tiden räcker inte till.

Gunilla Lindberg är en av pionjärerna som kvinna i IOK-toppen. Hon har inga illusioner om att det ska ske en snabb förändring med fler kvinnor i IOK, även om hon säger att hon och andra försöker påverka. Idrotten är konservativ.

Vill du efterträda Jacques Rogge, IOK-presidenten?

– Nej. Det är inte aktuellt. Dessutom blir han säkert omvald 2009.