AIK-tränaren har under hela säsongen predikat vikten av att hota motståndaren på så många sätt som möjligt. Den attityden utgör en svartgul livlina även idag, eftersom inget svensk lag har italiensk kompetens att gå ut och försöka spela 0-0.

Det handlar om att växa med uppgiften. "Rise to the occasion" för att uttrycka sig Kenny Paveys modersmål. Londonkillen som hittat till Solna via Ljungskile kommer aldrig att spela en större match. Det här är hans FA-cupfinal.

Millwallmannens framfart får mig att undra om det är fysiskt möjligt för en svensk spelare att genomsköljas av samma adrenalinkickar.

När Pavey ibland står på öronen ut över sidlinjen framför avbytarbänken kan det se ut som om han har en bisvärm i byxorna, galet fäktande mot allt och alla.

Det brinner i bröstet på honom som när han efter sitt avgörande mål mot Hammarby ville ta alla fans på Råsundas norra läktare i famn.

Jag tror att den glödhete mittfältaren skulle få utlopp för sina känslor i matchen som efter ett grått år sätter färg på svensk fotboll som en Prideparad.

Det krävs mod att göra plats för Pavey. Mikael Stahre har många alternativ, men kan också dribbla bort korten. Överraskningsmomentet är mycket värt.

Ett sådant vore om energispelarna Daniel Tjernström och Pavey tog hand om kanterna. Det skulle skänka hans lag en fysisk fränhet som halvskadade Bojan Djordjic och formsvage Martin Mutumba inte förmår bidra med.

Det man tappar i teknik kompenseras av fysik; en prioritering som gjord för cupfinalens garanterat uppskruvade och intensiva karaktär.

Då psyke likt i en straffläggning väger tyngre än talang. Även om en sidsteppning av Bojan skulle chocka de egna.

Frågorna är många. Vilka aktörer växer, respektive krymper? Iván Óbolos långsamhet exponerades i veckan av ÖSK:s snabbfotade mittback Michael Almebäck. Kan argentinaren växla tempo när det gäller som mest?

Kan Thomas Olsson på andra planhalvan hålla i bollen och hitta Tobias Hysén med avgörande passningar bakom AIK:s backlinje?

Förutsättningen att två motpoler ställs mot varandra i årets match får mig att tänka på klassiska FA-cupfinaler på Wembley mellan Arsenal-Liverpool och Chelsea-Leeds.

Kenny Pavey behöver inte söka inspiration. Han har den dunkande i blodet. Ge honom en matchtröja och AIK är närmare SM-guldet.