Foto: Axel Öberg
När Zlatan Ibrahimovic före matchen mot Skottland fick frågan vilken roll i landslagets spelsystem som passade honom bäst svarade han ”en fri roll”.
Sedan stegade han ut på Råsunda som lagkapten, tog befälet över de blågula styrkorna och uppträdde precis som den världsspelare han är.
På den taktiska laguppställningen stod han uppsatt som ensam anfallare, i rollen som nummer nio längst fram, men i verkligheten var han överallt.
Han vägrade att isolera sig längst fram och vänta på de rätta bollarna. I stället sökte han hela tiden fria ytor för att få tid att komma rättvänd mot målet.
Zlatan gjorde mål, Zlatan klackade, Zlatan hämtade boll på egen planhalva, Zlatan gjorde tummen upp och Zlatan visade att han trivs i det nya landslaget.
58 minuter räckte för att övertyga om att han är tillbaka på det sätt som alla hoppades på: med motivation, spelglädje och rätta ledaregenskaper.
Det var lekstuga över det svenska spelet i genrepet inför det stundande EM-kvalet.
Okey, det var inga skottar av Braveheartnatur som stod för motståndet, men den blågula 3-0-segern gav flera sköna besked för förbundskapten Erik Hamrén:
•Först och främst naturligtvis att Zlatan Ibrahimovic visade att han vill vara med och sätta an tonen för framtiden.
•Ola Toivonen stärkte sina aktier rejält att ta platsen som offensiv mittfältare, i nummer tio-rollen. Toivonen skapade, med sin spelförståelse, utrymme för Ibrahimovic och anpassade sig perfekt till den fria roll som Zlatan mer eller mindre tog.
Han avlossade också några tunga skott och fastställde snyggt slutresultatet på nick.
•Anders Svensson var vid sidan av Zlatan bäst på planen. I första halvlek styrde han det mesta av det fantasirika svenska spelet. Det lyste av självförtroende om Svensson och han har verkligen fått en nytändning under Hamrén. Det syns hur roligt han tycker att det är med det mer vågade offensiva sättet att spela.
•Emir Bajrami och Mikael Lustig stärkte sina aktier att få starta mot Ungern då EM-kvalet inleds den 3 september. Bajramis 2-0-mål – hans första i landslaget – var en delikatess och Lustig följde med framåt på sin högerkant lika mycket som i klubblaget Rosenborg.
•Mittbacksparet Olof Mellberg och Daniel Majstorovic är gjutna. Nu sattes de visserligen inte på några större prov av de bleka skottarna.
De frågetecken som Hamrén ändå tar med sig inför allvaret är om Johan Elmander är rätt man på en yttermittfältsplats. Elmander gör alltid sitt jobb till 100 procent, springer, sliter och jobbar men såg ibland lite vilsen ut.
Att Kim Källström ställdes åt sidan från start till förmån för Pontus Wernbloom var överraskande, men faktum är att det defensiva mittfältet såg bättre ut när Wernbloom var kvar på planen. Han och Svensson ”klickade” i spelet. Källström är i mina ögon en klart bättre fotbollsspelare än tuffingen Wernbloom, men frågan är var det finns plats för honom på planen. Där har Hamrén en delikat uppgift att lösa när jakten på EM startar om några veckor.
