Skidor, friidrott, ishockey och tennis får ursäkta – men fotbollen är den största av alla sporter, så är det bara. Därför finns det nog inte heller någon idrott som är mer underrepresenterad i bragdguldssammanhang. Till en del hänger det ihop med att det tog över 40 år innan ett lag överhuvudtaget kunde få Bragdguldet.

Fotbollen har ändå samlat på sig fem bragdmedaljer genom åren. Senast vann bronshjältarna från USA-VM 1994 (se klipp här). Mot Tomas Brolins glada lekstuga hjälpte inte ens OS-gulden från Lillehammer, men det är också enda gången fotbollslandslaget bärgat bragdguldet.

Dessutom har tre individuella spelare belönats: Sven Rydell, landslagets senaste målgörare, fick medaljen 1931. Agne Simonsson 1959. Och 1969 var det dags för Ove Kindvall som avgjorde VM-kvalet mot Frankrike.

Malmö FF är unika bland de svenska fotbollsklubbarna. Oftast brukar man behöva vinna något för att få Bragdguldet, men MFF belönades 1979 efter att ha nått Europacupfinalen mot Nottingham Forest. Där var skåningarna chanslösa, men det var vägen fram som prisades.

På herrsidan har bara två svenska lag vunnit någonting av värde internationellt. Det ena är OS-laget i London 1948, men den turneringen var inte högoktanig.

Det andra är IFK Göteborg som vann Uefacupen 1982 (se klipp här) och 1987. De prestationerna var gigantiska redan då, men växer också med tiden. Idag har de svenska lagen svårt att ta sig förbi kvalomgångarna.

1982 var ett fantastiskt svenskt idrottsår och inte ens Blåvitts skrällseger räckte. Det blev istället mats Wilanders sensationsvinst i Franska Öppna (se klipp här) som belönades.

Änglarna från Göteborg var inte vana vid att förlora i någonting men var givetvis bäst och elegantast även där. Blåvitt skickade iväg Sveriges finaste hyllningstelegram någonsin:

– Grattis Mats! Vi slog för många bollar i nät!

De vann några hjärtan till då. För snyggare än så kan man inte förlora ett Bragdguld.

Ola Billger är SvD:s Sportchef