Foto: AP (ARKIV)
Ajax-Juventus, Olympiastadion i Rom, 22 maj 1996
Nostalgi är nyckelordet för detta val.
Det kryllar av forna – och fortfarande aktiva – stjärnor i finallagens startelvor. Bara 13 år har gått men så mycket har förändrats. Spelarna ser så unga ut, de har annorlunda frisyrer – och små shorts.
I Juventus återfinns till exempel en 21-årig Alessandro del Piero och Ajax ställer upp med målvakten Edwin van der Sar (som ju även kommer spela årets final med United) samt välkända lirare som Kanu och Jari Litmanen.
Andra namn som står ut: den tekniske terriern Edgar Davids i Ajax, den charmige Juvekaptenen Gianluca Vialli samt ”silverräven” Fabrizio Ravanelli. Dessutom tränas ”Den gamla damen” av den cigarillrökande eleganten Marcello Lippi.
Ajax kommer till finalen som regerande Europamästare. Men sedan bucklan lyftes ett år tidigare har tränare Louis van Gaal tappat både Frank Rijkaard (som slutat) och Clarence Seedorf (som flyttat).
Juventus törstar enormt efter Champions League-titeln eftersom man inte kunde/ville fira senast klubben vann Europacupen (1985) eftersom det var i samband med katastrofen på Heyselstadion då 39 personer dog.
Matchen då? Jo, det är en otrolig händelserik final, väldigt kul att titta på – framför allt om man inte håller på något av lagen. Ravanelli ger Juventus ledningen i den 12:e minuten efter att ha överlistat en utrusande van der Sar. Litmanen kvitterar på en frisparksretur fyra minuter före pausvilan.
Det blir inga fler spelmål, inte heller i förlängningen. Straffar måste till för att skilja laget åt.
Först ut: nyckelspelaren Edgar Davids (som ännu inte har börjat bära sina specialglasögon). Han får vänta ganska länge vid straffpunkten men ser cool ut. Han tar sats, stannar upp före tillslaget och lägger bollen – rakt på Angelo Peruzzi.
Även Sonny Silooy slår en dålig mittemellanstraff för Ajax – och Juventus har två chanser på sig att avgöra.
Röken stiger framför tv-kameran när inhopparen Vladimir Jugovic gör sig redo. Serben är hur kylig som helst och lägger sin straff säkert i van der Sars högra hörn. Juventus kan börja fira.
– Vi har väntat på det här mycket länge. Vi räknade aldrig 1985 som en seger på grund av Heysel, sa den förre spelaren och vice klubbordföranden Roberto Bettega efter matchen.
Finalen 1996 hamnar alltså på plats nummer sju på min lista. Mina övriga sex favoriter kommer att publiceras här på SvD Sport Youtubiana innan det är dags för årets final på onsdag mellan Manchester United och Barcelona.










