Nästan alla stora svenska idrottare har fått Bragdguldet under sin karriär – men visst finns det ett par tunga undantag.

Personligen tycker jag mest synd om trestegsfenomenet Christian Olsson. Ingen har varit så bra och ingen har vunnit så mycket utan att räcka hela vägen fram till det största svenska idrottspriset.

I Christians fall är omgivningen förbannelsen: konkurrensen har varit får hård.

Han var förstås nära, nära 2004 – men då ansåg Bragdnämnden att Stefan Holms makalösa vändning i höjdfinalen i Aten var vassare än Christians trestegsguld.

Christian Olsson har plockat hem allt: EM-guld, VM-guld och OS-guld och av alla aktiva svenska stjärnor har han nog de tyngsta meriterna. Som tur är siktar han vidare mot OS i London 2012.

Men det krävs ännu en bragd för att han ska få medaljen, kanske redan i sommar vid friidrotts-VM i Daegu. För Bragdguldet delas inte ut på gamla meriter

En annan superstjärna som varit uppe till diskussion flera gånger är den makalöse Zlatan Ibrahimovic. Det vore kul om han kunde få Bragdguldet någon gång. Kanske kommer det att krävas en seger i Champions League, en avgörande insats i ett kvalspel eller allra helst att Sverige går riktigt lång i ett fotbollsmästerskap för att han ska få Bragdguldet.

Simdrottningen Therese Alshammar har också varit uppe för diskussion, men Sarah Sjöström kom ännu närmare i fjol efter sitt sensationella VM-guld på 100 fjäril i Rom.

Av de som lagt av finns förstås Magdalena Forsberg. Hon var ofta nämnd, utan att räcka. Precis som en annan stor stjärna, Gunnar Gren , föll hon ofta på målsnöret i nämnden. Han gjorde en av den svenska idrottshistoriens stora bragder när han bar Sverige fram till ett VM-silver 1958.

Hade en fotbollspelare gjort något liknande idag hade nog Bragdguldet varit självskrivet. Kanske får vi hoppas på Zlatan efter VM i Brasilien 2014?