En del av Bragdguldets charm är att det nästan alltid väcker debatt. Mest före, förstås, när kandidaterna står i kö för att få det. Men några år har det dessutom varit rätt mycket kritik efteråt.

Den överlägset största stormen piskade hockeyälskarna upp för fyra år sedan.

2006 var ett fantastiskt idrottsår; bragdnämnden hade alla guldmedaljörerna från Turin att välja mellan plus några till. Men det blev till sist Anja Pärson som fick medaljen.

Det var förstås helt rätt; hon utförde tveklöst den största bragden när hon bärgade sitt slalomguld i Turin efter ett rätt tufft OS.

Men det beskedet fick Tre Kronors vänner att gå i taket. Hockeylaget tog inte bara OS-guld efter jättedramat mot Finland. De stora stjärnorna Mats Sundin, Peter Forsberg och Niklas Lidström tog också sin sista chans att vinna något stort tillsammans, de tvättade bort skammen från fiaskot mot Vitryssland i Salt Lake City 2002 och lite senare på våren plockade laget (även om rätt stora delar var utbytta) hem VM-guldet.

Kvaliteten på hockeyns VM-guld varierar med motståndet, men ett OS- och VM-guld samma år, det hade inget annat hockeylag mäktat med. Och för många idrottsälskare är hockeysegern själva symbolen för medaljregnet i Turin-OS 2006. Nästan inget annat svenskt landslag väcker så mycket känslor när det väl gäller.

Så självklart blev det en ganska hård debatt efteråt bland läsarna.

Det var inte första gången.

Idag sitter skidskytten Magdalena Forsberg i Bragdnämnden. Själv fick hon aldrig medaljen, trots alla strålande VM-guld och världscupsegrar. Men hennes popularitet – hon var lätt en av Sveriges allra mest omtyckta stjärnor – gjorde att det under flera år fanns en rätt högröstad opinion som ville att hon skulle få Bragdguldet.

Hon var nära, men räckte inte hela vägen. Och givetvis var många läsare kritiska även till de besluten.

Andra gånger det blivit kritik är förstås när Ingemar Johansson inte belönades, när handbollslandslagets VM-guld 1990 inte hjälpte och när Sven-Åke Lundbäck inte räckte till mot Stenmark och Borg 1978.

Men den hårdaste kritiken har hockeyn och skidskyttet väckt och i bägge fallen handlar det förstås om att folkkära idrottare missat medaljen. Hade Bragdguldet varit ett popularitetspris hade den kritiken inte kommit.

Men Bragdguldet handlar inte om vem som är Sveriges mest omtyckta stjärna; det finns det andra och lättare priser för.

Ändå är den här kritiken är nyttig, tror jag, inte minst för att det skärper samtalet inne i nämnden.

Och framförallt gör debatten att Bragdguldet alltid är lika levande.