Med det sista, löpande kontraktsåret rullande har den snabbfotade mittfältaren marknadskrafterna på sin sida.

Han vet att han kan spela ut Arsenal, som i sin tur naturligtvis tjänar stora pengar på landslagsmannen och förmodligen kan se fram mot en bättre tabellplacering med honom i laget.

Inte minst genom klubbens lukrativa lansering i Asien har Walcott varit en omslagspojke.

Enligt uppgift i The Guardian skiljer det fortfarande 25 000 pund (nästan 300 000 kronor) mellan vad parterna anser vara rimligt som veckolön.

Walcott, med i ”Svennis” VM-trupp som tonåring redan 2006, har just börjat sin sjätte säsong i Arsenal sedan han kom från Southampton.

Spelarens astronomiska marknadsvärde belyser den verklighet som uppstått sedan faktorer som Bosmandomen, tv-pengar, agenter och stenrika ägare förvandlat fotbollen.

Klubbkänsla har allt mer blivit ett musealt uttryck.

Det paradoxala är att Walcott vid en jämförelse med andra aktörer kan sägas vara värd löneförhöjningen. Landslagskollegan James Milner (Manchester City) tjänar motsvarande 950 000 kronor i veckan. Walcott har också till skillnad från andra Arsenalspelare som varit inblandade i stora övergångar (Samir Nasri, Manchester City, Robin Van Persie, Manchester United och Alex Song, Barcelona) aldrig sagt att han vill lämna klubben.

Theo vill bara ha skäligt betalt…

Tjuvläget för klubben blir inte mindre av att man kallt kan räkna med en betydligt lägre övergångssumma, eller ingen alls, ju längre förhandlingarna drar ut på tiden.

Därför är det troligt att Walcott till slut får vad han begär. Söndagens bortamatch mot Liverpool, en av köpsugna intressenter, har helt överskuggats av den uppkomna situationen.

Röster har höjts för att avskaffa transferfönstren då de sprider panik och trissar upp priserna inför stängningsdags.

Det är tio år sedan transferfönstren installerades som en motverkan mot den anarki som den fria spelarmarknaden plötsligt utgjorde.

Då, i kölvattnet efter Bosmandomen i december 1995, kunde nytagna truppbilder vara inaktuella redan när de trycktes i tidningen. Att spelaren bara får representera en klubb i halvåret begränsade också till viss mån nyordningen.

Att Sverige, till skillnad från de flesta länder i Europa, har sitt längsta transferfönster mitt i vintern (jan–mars) hänger samman med att reglerna föreskriver att den långa perioden ska vara mellan säsongerna och den korta transferperioden mitt i spelåret.

Här har alltså förespråkarna för höst-vår ytterligare att argument för en omläggning.

På våra breddgrader gick Djurgården, också för ett decennium sedan, i bräschen genom att peta Abgar Barsom då denne inte skrev på nytt kontrakt; en hållning man senare gjorde avkall på då det inte gick lika bra på planen utan mittfältaren.

Arsenal, som ännu inte gjort mål i Premier League, placerade Theo Walcott på bänken senast mot Stoke.

Den bistra sanningen för Arsène Wenger är att man sportsligt knappast har ”råd” att sälja Theo Walcott om klubben ska kunna aspirera på en topplats i Premier League.

Transferfönstret öppnar nästa gång när nyårsklockorna klämtar. För Arsenal och Theo Walcott klämtar klockan nu vid midnatt.