Backhoppning är den mest udda grenen i Stockholm Winter Games den här veckan. Kristian Antin, 25, är eldsjäl i den nyuppväckta backhoppningssektionen inom Enskede IK.
- Det är klart att det måste vara lite vintersport i vinterspelen, säger Antin. Vi jobbar för fullt med att bygga upp verksamheten här i Stockholm och har fått ett stort stöd från backhoppningsklubbar i övriga landet. De inser vikten av att få igång hoppningen även i storstäderna.

I Stockholm Winter Games är backhoppningen ett udda inslag i det traditionella idrottsutbudet av fotboll, innebandy, handboll och lite till. SWG har arrangerats sedan 2002, och i år har 8 000 idrottande ungdomar, 8-18 år gamla och från många länder slutit upp. Sollentunakillen Erik Eghammar, 12, kunde ha varit en av de fotbollsspelande ungdomarna i turneringen, men för ett och ett halvt år sedan tände han till på en helt annan sport.
Han ville flyga.
Så nu flyger han:
- Jag såg ett inslag om backhoppning på lokal-tv och tänkte att det där måste jag pröva. Det
såg kul ut så jag tröttnade på fotbollen; jag kände att det här var min grej, berättar Erik som hade med sig kompisen David Nilsson till backen.
- Mina kompisar tycker fortfarande att fotboll är bättre. De har totalfel, hävdar Erik.
Både Erik och David har erfarenhet av backhoppningen och hoppar vant och problemfritt - David till och med i den boklövska V-stilen.

I dag arrangeras den första tävlingen i Enskedebacken, ett stenkast från Sockenplans T-banestation i södra Stockholm, och med Globens mäktiga siluett i bakgrunden. Backen är en så kallad K 18-backe, det går att hoppa som längst runt 20 meter.
Onsdagen var ”pröva på-dag” i backen. Arrangörerna lånade ut skidor och hjälmar, och för Mattias Lindebohm, som skall tävla i skridskor i Winter Games, blev det en aha-upplevelse, fullt i klass med spelens programmatiska målsättning att ”i Stockholm möts ungdomar från när och fjärran för att ha roligt, umgås över nationsgränserna och för att uppleva något nytt”.
För Mattias var backhoppningen verkligen
ny.
Med en korvgrill och en muntert sprakande öppen eld i bakgrunden, gjorde han först några nerfarter i underbacken för att stabilisera sig på de långa skidorna - Mattias brukar också åka alpint på skidor som ju är mer än en meter kortare än backskidorna.
Och sen: första hoppet.
Eller..?
Tja, första försöket gick inte så bra. Mattias skulle starta från halva överbacken, men insåg snabbt det omöjliga att stå stilla på skidorna i spåren i svår lutning nedför.
Gav han upp?
Svalde skammen och gick hem?
Inte!
Han flyttade upp till startplattformen, högt upp. Körde. Och landade perfekt.
Segergesten och leendet berättade allt.
- Det var svårt att styra skidorna, jag trodde jag skulle åka in i skogen. Mer hann jag inte tänka. Nu vet jag att det inte alls var så farligt, berättar Mattias.
Han är 13 år.
Norrmannen Nils Dieserud är betydligt äldre. Han letade på internet efter uppgifter om var någonstans dottern skulle spela handboll i vinterspelen. Och hittade backhoppning.
- Senast jag hoppade var 1983. Det är
fantastiskt att det byggs nya backar, säger Nils som letade upp sina gamla skidor från 60-talet (!) och sprang upp och hoppade ner med en frenesi som anstod en betydligt yngre människa.
Så visst förbrödrar idrotten.
Även över åldergränserna.
Backhoppning är den mest udda grenen i Stockholm Winter Games den här veckan. Kristian Antin, 25, är eldsjäl i den nyuppväckta backhoppningssektionen inom Enskede IK.
- Det är klart att det måste vara lite vintersport i vinterspelen, säger Antin. Vi jobbar för fullt med att bygga upp verksamheten här i Stockholm och har fått ett stort stöd från backhoppningsklubbar i övriga landet. De inser vikten av att få igång hoppningen även i storstäderna.

I Stockholm Winter Games är backhoppningen ett udda inslag i det traditionella idrottsutbudet av fotboll, innebandy, handboll och lite till. SWG har arrangerats sedan 2002, och i år har 8 000 idrottande ungdomar, 8-18 år gamla och från många länder slutit upp. Sollentunakillen Erik Eghammar, 12, kunde ha varit en av de
fotbollsspelande ungdomarna i turneringen, men för ett och ett halvt år sedan tände han till på en helt annan sport.
Han ville flyga.
Så nu flyger han:
- Jag såg ett inslag om backhoppning på lokal-tv och tänkte att det där måste jag pröva. Det såg kul ut så jag tröttnade på fotbollen; jag kände att det här var min grej, berättar Erik som hade med sig kompisen David Nilsson till backen.
- Mina kompisar tycker fortfarande att fotboll är bättre. De har totalfel, hävdar Erik.
Både Erik och David har erfarenhet av backhoppningen och hoppar vant och problemfritt - David till och med i den boklövska V-stilen.

I dag arrangeras den första tävlingen i Enskedebacken, ett stenkast från Sockenplans T-banestation i södra Stockholm, och med Globens mäktiga siluett i bakgrunden. Backen är en så kallad K 18-backe, det går att hoppa som längst runt 20 meter.
Onsdagen var ”pröva på-dag” i backen. Arrangörerna lånade ut skidor och hjälmar, och för Mattias Lindebohm, som skall tävla i skridskor i Winter Games, blev det en
aha-upplevelse, fullt i klass med spelens programmatiska målsättning att ”i Stockholm möts ungdomar från när och fjärran för att ha roligt, umgås över nationsgränserna och för att uppleva något nytt”.
För Mattias var backhoppningen verkligen ny.
Med en korvgrill och en muntert sprakande öppen eld i bakgrunden, gjorde han först några nerfarter i underbacken för att stabilisera sig på de långa skidorna - Mattias brukar också åka alpint på skidor som ju är mer än en meter kortare än backskidorna.
Och sen: första hoppet.
Eller..?
Tja, första försöket gick inte så bra. Mattias skulle starta från halva överbacken, men insåg snabbt det omöjliga att stå stilla på skidorna i spåren i svår lutning nedför.
Gav han upp?
Svalde skammen och gick hem?
Inte!
Han flyttade upp till startplattformen, högt upp. Körde. Och landade perfekt.
Segergesten och leendet berättade allt.
- Det var svårt att styra skidorna, jag trodde jag skulle åka in i skogen. Mer hann jag inte tänka. Nu vet jag att det inte alls var så farligt,
berättar Mattias.
Han är 13 år.
Norrmannen Nils Dieserud är betydligt äldre. Han letade på internet efter uppgifter om var någonstans dottern skulle spela handboll i vinterspelen. Och hittade backhoppning.
- Senast jag hoppade var 1983. Det är fantastiskt att det byggs nya backar, säger Nils som letade upp sina gamla skidor från 60-talet (!) och sprang upp och hoppade ner med en frenesi som anstod en betydligt yngre människa.
Så visst förbrödrar idrotten.
Även över åldergränserna.