Jamal Mayers tänker inte spara någon möda för att ta Kanada till final, på Sveriges bekostnad, i kväll.

Men Sverige har ändå en plats i hans hjärta. Eller snarare Stockholm har det. NHL-lockoutsäsongen 2004-05 spelade den Torontofödde 32-årige anfallaren från St Louis Blues i Stockholm. För Hammarby... inte precis den klubb man förknippar med en världsspelare.

- (skratt) Jag valde inte klubb på det sättet. Jag ville bara hålla igång med hockeyn och jag ville till en stor stad. Stockholm var ett bra val, och det var en kul tid.

• Har du kontakt med några av spelarna från Hammarbytiden?

- Nej, jag försöker följa hur det går för Robert Nilsson och vet att han är i Edmonton Oilers nu. En duktig spelare. Se´n undrar jag hur Heino (Christopher Heino-Lindbergh) mår? Det var en bra kille.

• Han spelar i Färjestad nu, och blir förstemålva...

- Kul för honom. Det glädjer mig att det går bra för Heino, säger Jamal Mayers.

Det blev 19 matcher och sammanlagt 22 poäng (9/13) för Mayers i ”Bajen” 2004-05. Plus en massa cafébesök, goda middagar och - kan väl SvD avslöja - ett och annat besök på ett välbekant nöjesetablissemang i Kungsträdgården.

- Det jag minns bäst är faktiskt tunnelbanan, att man slapp bilen och kunde ta sig överallt väldigt smidigt. Både min fru (Natalie) och jag gillade speciellt det.

I VM har Jamal Mayers, i kedjan med Jay McClement (St Louis) och Jason Chimera (Columbus Blue Jackets) varit en av lagets bättre spelare. Han räddade kanadensarna med två mål mot Tyskland (3-2) i premiärmatchen, och mot Schweiz i kvarten var det Mayers framfusighet som knäckte schweizarna: hans 2-0-mål var mycket viktigt för kanadensarna som haft svårt att övertyga hittills i VM:

- Det går bättre och bättre. Men hittills har vi inte lyckats genomföra en helgjuten insats över 60 minuter. Två perioder, kanske 45 minuter, men inte en hel match.

• Varför?

- Visste vi det skulle vi redan ha fixat det.