Jörgen Brinks seger i det 87:e Vasaloppet var av det mer imponerande slaget.

Efter Risberg (35 kilometer) tvingades han konstatera att en av hans stavar gick sönder, han tappade tid och placeringar i en takt som egentligen var lite för snabb.

– Då tänkte jag att det var kört, speciellt som det var mycket stakåkning just där. Det tog säkert fem kilometer innan jag fick en ny stav, sade Brink efter målgång.

Oddsen att han skulle kunna jaga ikapp täten var heller inte så stora med tanke på att det svensknorska teamet Xtra Personell med Jerry Ahrlin, Anders Aukland och Arne Post hade tryckt upp farten rejält i de perfekta spåren som bjöds. I Oxberg (62 km) var Brink femma i spåret, en minut efter täten.

– Sen fick jag tider och plockade sekunder hela tiden på täten. När jag sedan fick syn på täten så blir man mentalt stark, sade Brink som blev lite förvånad när han var en av de fyra i täten.

Det mentala spelet är viktigt, enligt Brink.

– Det gäller att inte tänka för mycket. Det är då det brukar gå åt skogen, sade han och skrattade.

Brink gjorde ett litet ryck med halvmilen kvar för att känna på konkurrenterna och fick då upp hoppet.

– Aukland släppte lucka direkt. Jag misstänkte att Jerry var ganska sliten också eftersom han brukar prova att rycka när han känner sig stark.

Brink var först in på upploppet, men väntade i det längsta att plocka in den lilla överväxel han hade kvar.

– Jag förväntade mig att någon skulle komma i spåret bredvid. Men ingen kom och sista 150 meterna körde jag för fullt. Jag var minst trött. Precis som i fjol var det riktigt starka känslor när jag passerade mållinjen, sade Brink som siktar på en tredje seger nästa år.

– Jag ska köra ett år till. Är jag bara frisk och kry så...!

Inte sedan 1992 har någon lyckats försvara sin seger i Vasaloppet, då var det Jan Ottosson som klarade den bedriften.

Loppets trea Jerry Ahrlin var besviken. Teamets taktik fungerade bra så länge han själv och Arne Post skötte farthållningen.

– Vi blev för passiva på slutet och fick helt enkelt inga baktider, det var för dåligt. Om vi hade hjälpts åt att hålla farten uppe så hade Brink inte hunnit ifatt oss. När vi upptäckte honom var han bara 15-20 sekunder efter, sade Ahrlin besviket.

– Fast för mig spelade det väl ingen roll eftersom Rezac var starkare än mig, avslutade han med en suck.