Tjitjerova hade en skinnjacka med gulddetaljer. Och ett bälte med stort guldspänne. Samt ett OS-guld från London, på nytt världsårsbästa, 2,05.

– Om tjejerna hade hoppat med mig, hade jag kanske hoppat högre än 2,05, sade hon – ensam om den höjden i finalen.

Green-Tregaro hade vanlig träningsjacka (inte för att att kläderna spelar någon roll – Ivan Uchov klarade ett av hoppen i herrfinalen i t-shirt, när han inte hittade tävlingslinnet) och förklarade varför det bara blev åttondeplats på 1,93, vilket var tangerat personligt årsbästa, men en bit från hennes topp, 2,01.

– Jag har inte kunnat träna ordentligt för att fötter och allting har krånglat, så det är inte så konstigt att jag inte kunnat hoppa högre det här året, sade hon.

Det är fortfarande så illa skademässigt att hon är osäker på att komma till start på fredagen.

Är man regerande världsmästare och ny olympisk tillika, har man andra bekymmer.

– Efter OS-guldet behöver jag annan motivation - det är 2,10, sade Tjitjerova.

Nuvarande världsrekord 2,09, av bulgariskan Stefka Kostadinova, har gällt i 25 år.

Det är ett sådant där hopplöst rekord. Fast några har varit nära, vår egen Kajsa Bergqvist, 2,06. Blanka Vlasic, 2,08. Tjitjerova har hoppat 2,07 för ett år sedan.

– Man måste tro på det, och inte tänka att det är omöjligt, sade Tjitjerova.

Men när TT får prata med henne enskilt förtydligar hon att det är möjligt men att det troligen får vänta till nästa säsong.

– I år är jag inte redo att göra det. Förra året kände jag att jag kunde göra ett försök, men i år har jag haft så mycket problem.

För det var inte bara skinnjackor och guld, det fanns skadekänningar för ryskan också, i OS. Ryggproblem inför och under London.

– Vid 1,97 kände jag det. Jag bad till Jesus att det inte skulle störa mig. Och han lyssnade.

Så nästa säsong, världsrekord?

– Om jag inte har ont, så varför inte. Om du inte är rädd för höjden är det bara att springa och hoppa, sade hon och drog upp den gyllene dragkedjan.