Jag kan inte erinra mig en svensk lagidrottare som någonsin haft större inverkan på omgivningen än 31-åringen från Malmö.

Ishockeyn har haft många stora stjärnor, men ofta samtida, som ”Foppa” och ”Sudden”.

Allt Zlatan säger är lag. Fast i går sa han ingenting. När Blågult kallade till presskonferens i den mäktiga olympiaborgen saknades lagkaptenen och vår ende internationella stjärna.

De tyska journalisterna blev långa i ansiktet som den ringlande floden Spree i världsstaden.

Det har mindre betydelse för oss, slog Erik Hamrén aningen ansträngt och hållningslöst ifrån sig.

Efter att ha lyssnat till Miroslav Klose och dagen före Philipp Lahm kändes det givet att få ta del av Zlatans unika tankar inför stormatchen. Som det superproffs svensken är.

Men i stället exkluderar han alla som följer fotbollen och som kommer att sitta klistrade framför tv-apparaterna om de inte är här och hejar. Jag kan förstå att det kan kännas som att folk hela tiden ska ha något från honom, men det är stjärnans lott. Även de finaste medaljer har en baksida. Det är orden från honom som väger särklassigt tyngst.

Det enkla hade förstås varit att låta någon annan vara lagkapten. På planen låter ju Zlatan fötterna tala för det mesta, när han inte svartnar och skäller ut Christian Wilhelmsson som i Torshamn.

Den grekiske domaren på Färöarna kunde faktiskt ha dragit upp ett gult kort i slutet när Zlatan demonstrativt ställde sig tre meter från en frispark. Varning där och han hade varit avstängd.

Räkna inte med samma blinda öga från den rättskaffens portugisen Pedro Proenca som i år blev första domare genom tiderna att få leda finalen i Champions League samt EM-slutspelet. Men vem i ledningen tar bindeln av Zlatan?

En intressant fråga är vad Sveriges lagkapten gjorde i stället för att prata några minuter inför höstens match? Ska man vara kapten ska man också vara det. Inte bara när det passar. Erik Hamrén flankerades i stället av Andreas Isaksson och Johan Elmander. Den senare kom sanningen närmast i det sedvanliga duckandet från podiet när han förklarade att Sverige alltid är bäst på att förstöra för motståndarna och spela på kontring i stället för att försöka föra matcherna.

Erik Hamrén gick tidigt på defensiven i sina resonemang och betonade att man lärt läxan från Amsterdam 2010 då den försvarsmässiga naiviteten bäddade för Holland (4–1).

Mötet med Tyskland är kanske förbundskaptenens största utmaning hittills. Att Sverige genom åren på fyra besök aldrig förlorat på Olympiastadion utgör ett bräckligt halmstrå att hålla sig i när Özil, Reus, Müller eller Götze byter plats och släpper bollen på ett tillslag.

Den kollektiva försvarsinsatsen blir viktigast, men också att skaffa sig andrum med bollen.

Då kanske, kanske kan Zlatan Ibrahimovic mirakulöst nog få sista ordet.

Zlatan Ibrahimovic var på spexhumör under dagens landslagsträning i Berlin. I morgon blir det allvar då hemmanationen Tyskland väntar Blågult.