Ända sedan Leeds hårding Don Revie fick jobbet före folkets man Brian Clough – efter VM-guldet -66 och den snöpliga sortin i Mexiko -70 – har England förgäves letat efter rätt man.

Bobby Robson kom nära i VM 1990 och Terry Venables i EM på hemmaplan 1996. Men spelarna med tre lejon på bröstet svek när det gällde som mest i straffläggningar.

Egna storspelare som Glenn Hoddle och Kevin Keegan var senare inte ens nära att få känna på någon buckla.

Det svåra med jobbet är att hantera det monumentala mediatrycket och ta ut ett landslag befriat från många internationellt lysande stjärnor i Premier League.

Sven-Göran Eriksson klarade det första hindret galant. Inga eskapader och rubriker bet på ”Teflon-Sven”.

Jämfört med Sir Alex Ferguson och Arsène Wenger har Harry Redknapp inte mycket på fötterna.

Däremot saknade värmlänningen taktisk fingertoppskänsla i skarpa lägen. Första gången demonstrerat 2002 i japanska Shizouka där Brasilien utan Ronaldinho i drygt en halvlek kunde vinna VM-kvartsfinalen tämligen enkelt.

”Svennis” kan inte sägas behärska språket mycket bättre än Fabio Capello och blev heller ingen vinnare i längden.

Att döma av de nedsättande omdömen som sprids kring den på klubbnivå så framgångsrike italienaren har rubriksättarna filat länge på ”CRAPELLO”. Crap är något som hör hemma i toaletten.

Harry Redknapp nämns nu som den naturlige ersättaren. Tottenhamtränaren är liksom Terry Venables en Londonman från East End.

Han kan ”tugget” och förmår tolka varje sublim blinkning i engelska sammanhang. Sonen Jamie har själv spelat i landslaget.

Men trots fjolårets relativa framgångar i Champions League har ”Arry” inga internationella meriter att stödja sig på.

Jämfört med Sir Alex Ferguson och Londonrivalen, Arsenals tränare Arsène Wenger, har Harry Redknapp inte mycket på fötterna.

Det gick inte bättre när England litade till egne mannen Steve McClaren, som missade att föra laget till EM 2008.

När FA (Engelska Fotbollförbundet) valde att höja blicken ut över kanalen efter Kevin Keegans tillkortakommande kring millenniumskiftet stod just internationell erfarenhet högst på kravspecifikationen.

Ingen fyller ut den kostymen bättre än Sir Alex Ferguson. Minns att Manchester Uniteds manager ryckte ut som Skottlands förbundskapten i Mexiko-VM 1986 efter Jock Steins frånfälle.

Sedan dess har ”Fergie” samlat mycket erfarenhet i ladorna efter sina frekventa utflykter i Europa. Redan 1991 vann Manchester United Cupvinnarcupen efter att ha besegrat Barcelona i finalen.

Arbetsnarkomanen på Old Trafford duckar inte för en utmaning. Att leda England ett par månader skulle vara kronan på verket. Men vågar FA ringa?