AIK tog dubbeln. Eller ”Dublish”, som dribbelkungen Martin Kayongo-Mutumba hellre säger.
Efter SM-guldet i söndags avgjorde anfallsduon Iván Óbolo och Antonio Flávio cupfinalen inför drygt 24000 åskådare på Råsunda mot IFK Göteborg.
2-0 (0-0) var helt i sin ordning. AIK ägde matchen från första till sista stund.
Iván Óbolo gjorde 1-0 och Antonio Flávio fastställde slutresultatet till 2-0 i matchens sista minut.
Djurgården var det lag som senast tog hem dubbeln, 2005.
Nu var det AIK:s tur. Laget har under säsongen blivit allt starkare. Förvärvet av Flávio i somras och Dulee Johnsons återkomst var de avgörande pusselbiterna för att allt skulle falla på plats, samtidigt som Óbolo stannade kvar.
AIK spelar med en perfekt kombination av aggressivitet, tålamod och bollinnehav. Något av ett ”Barcelona Light”.
Nästa år ska klubben försöka kvala in till gruppspelet i Champions League, vilket inget svenskt lag lyckats med sedan Helsingborg 2000-01.
Med lite tur i lottningen och ett par klasspelare till i truppen finns möjligheten att AIK återigen spelar i fotbollens finrum, som var fallet 1999 då Barcelona, Arsenal och Fiorentina gästade Råsunda.
Att kvala in till Champions League har blivit enklare för lag från Europas svagare ligor, där allsvenskan räknas in. Kalmar var inte långt borta i somras, men slogs ut av ungerska mästarna Debrecen, som nu återfinns i gruppspelet.
Det finns en kvalitet och självsäkerhet i AIK:s trupp som kan räcka långt, men det behövs ändå ett par nyförvärv av hög klass till för att drömmen om ett nytt Champions League-äventyr ska bli verklighet.
Chefstränaren Mikael Stahre och sportchefen Björn Wesström åker nästa vecka på värvarstråt till Brasilien för att försöka hitta en ny Flávio, eller helst en ännu vassare spelare än den tekniske brasilianaren som gjort mål i både den allsvenska seriefinalen och cupfinalen.
Det mesta talar för att Iván Óbolo spelat färdigt i AIK. Att ersätta den elegante argentinaren – eller verkligen visa att man vill ha honom kvar – är prioritet ett för Wesström och Stahre. För mig är argentinaren den spelare som betytt mest för sitt lag i allsvenskan under 2009. Hans nytta över hela planen är ovärderlig.
Det är en svår balansgång att både satsa för att vinna sportsliga framgångar och samtidigt hålla i plånboken då ekonomin är hårt ansträngd. Men utan att våga vinns inget – och det är stora pengar som kan hämtas hem om det blir gruppspel i Champions League.
Samtidigt är jag säker på att spelare som redan finns i AIK:s trupp har potential att utvecklas och lyfta sig med spel i Europa, som exempelvis Martin Mutumba.
AIK har dock lärt läxan från senast, för tio år sedan, då det blev för mycket av det goda och kostymen för stor att fylla ut.
Att en svensk klubb ska mäta sig med de allra bästa i Europa är en orealistisk dröm, men det är ändå inte fel att åtminstone göra ett rejält försök att få vara med i finrummet.
