Sista OS-åket slutade med en urkörning.

Kanske var slalomen i Whistler Creekside också Anja Pärsons sista framträdande i ett stort mästerskap överhuvudtaget.

– Jag har inte bestämt mig. Det beror på hur kroppen känns och hur motiverad jag är. Jag vill kunna ge hundra procent om jag ska fortsätta en säsong till, säger Anja när hon hunnit få lite distans till det avslutande olympiska framträdandet.

Hon har haft några ²snack² med landslagsledningen om framtiden men flera väntar efter säsongslutet. Nu väntar hon på läkarnas ²riktiga² utlåtande om de skador hon fick vid den våldsamma kraschen i störtloppet.

– De har kanske undanhållit vissa delar här. Vi brukar göra så under mästerskap när man vill tävla vidare. Men sedan de har sagt sitt får vi se om jag åker till världscupen i Crans Montana.

För Anja har Vancouver-OS varit både besvikelse och glädje.

Besvikelsen för att hon kände sig i toppform när hon kom till Kanada och tyckte att hon hade chans på fyra medaljer.

– Men fallet i störtloppet avgjorde mitt mästerskap.

Samtidigt är hon glad över den uppmärksamhet och uppskattning hennes brons i kombinationen, dagen efter kraschen, rönt från massor av människor.

­ Jag har fått hälsningar inte bara från Sverige utan från hela världen. Och på det sättet kan ett brons vara större än tre-fyra medaljer.

Pappa Anders kontrakt med skidförbundet går ut efter den här säsongen och det är fortfarande oklart om han ska fortsätta som landslagstränare.

Skulle Anja sluta sin aktiva karriär finns det många som vill se henne i någon form av coachroll.

– Jag vill absolut att Anja ska fortsätta tävla. Om hon väljer att sluta åka hoppas jag att hon kan bli kvar i någon annan form. Hon betyder väldigt mycket för mig och för hela laget, säger Maria Pietilä-Holmner som bara var 32 hundradelar från en bronsmedalj på sin fjärdeplats.

Efter sitt misslyckande i storslalom ville Maria helst resa hem till Sverige igen ­ men ett samtal med Anja Pärson kvällen innan slalomen fick henne på andra tankar.

– Hon har erfarenhet och rutin. Hon har varit med om alla olika situationer och sade många kloka ord till mig. För första gången på länge tyckte jag att det var riktigt roligt att åka skidor i slalomen.

Och Anja lovar att fortsätta hålla kontakt med laget även om hon slutar som aktiv.

­ Maria har jag känt sedan hon gick i förskolan. Skulle jag sluta går det ju ändå att tala med varandra. Jag kan bara berätta om mina erfarenheter, sedan är det upp till andra om de har någon nytta av det. Men jag ser mig inte som någon heltidscoach i framtiden.

Maria Pietilä-Holmner var femma efter det första åket och ledde efter sitt andra. Men det räckte inte mot slalomfantomerna Maria Riesch (guld), Marlies

Schild (silver) och Sarka Zahrobska (brons).

– Visst känns det lite surt att inte få en medalj. Men jag är nog den gladaste fyran i OS. Det här var en riktig revansch efter det dåliga storslalomåket.

Frida Hansdotter slutade på 15:e plats och Therese Borssén blev 21:a