Då, någon dryg vecka fram i almanackan i höjd med sillen och nubben, mötte vi Ryssland i andra gruppmatchen. Efter 3–1 var Sverige plötsligt en nation som anföll på bred front.
När Brolin senare på hösten
-94 bröt foten sjönk blågult. Det slår mig att Fatih Terim, EM-kvalmotståndaren Turkiets förbundskapten, året efter var inne på samma kritik som Leo Beenhakker saluförde efter lördagens 0–0-match:
– Jag vet precis när Tommy Svensson gör sina byten, myste Terim dagen före 2–1-förlusten på Inönustadion i Istanbul.
Zlatan är mannen att bryta dagens förutsägbara formel. Han har attityden och tekniken. Men kan han göra de andra bättre? Det är knäckfrågan inför kvällens ödesmatch mot Paraguay.
Som nummer 9 i Juventus har Zlatan den gångna säsongen oftare iklätt sig framspelarens roll, vilket avspeglats i en svagare målfabrikation. Men målgivande passningar är lika poänggivande i VM som i Serie A. Juventus blev ju mästare på nytt.
Zlatan har i klubblaget lärt sig värdera lägena och med framgång släppt bollen till en bättre placerad lagkamrat.
I blågul dress har han dock sällan varit så givmild som mot Island på Råsunda, då ”Henke” Larsson löpte i luckan och elegant volleystötte in Zlatans väl avvägda lättning i bortre krysset.
Fler sådana intentioner måste till i afton om de många svenska supportrarna i Berlin efteråt ska söka sig till Brandenburger Tor och inte till närmsta bunker.
Som Zlatan upphöjs i svenska medier är det inte konstigt om han tror att han ensam måste fixa festen.
Ronald Koeman i Ajax påbörjade arbetet och Fabio Capello i Juventus tog vid att vägleda det ego som ett tag riskerade att implodera.
I Turin är till exempel David Trezeguet och Alessandro Del Piero större, vilket två veckor i OS-staden underströk. I Juventus kommer Zlatan till träningen och gör rätt för sin plats i laget på lika villkor som de andra. Han är en i laget.
När jag för några år sedan fick nog av Zlatans divafasoner och reste mig från en presskonferens ryckte beskyddarna i startblocken som Justin Gatlin.
Minns en P1-debatt med en kulturskribent på Expressen som på fullt allvar hävdade att den som inte vuxit upp i Rosengård ej heller har rätt att uttala sig om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic.
Senare hade samme skribent mage att utpeka mig som rasist i sin tidning. AIK:s Nebojsa Novakovic skrattade hela vägen till Karlberg.
Att samme skribent var aktiv medlem i Malmö FF:s supporterklubb framgick inte vid vårt samtal. Med samma logik skulle det vara omöjligt för en skåning att bedöma Olof Mellberg. Denne kan ju omöjligt känna till hur hemorten Gullspång format mittbackens heta temperament.
Zlatan har mått bra av att komma ifrån lokala ryggdunkare. I sina bästa stunder när anfallaren låter de långa benen löpa och finterna kommer intuitivt är han med sin storlek unik i fotbollsvärlden.
Jag tycker att han visade gryende form i VM-premiären. Det var, som tidigare påpekats i denna spalt, understödet bakifrån som brast.
Där står vi nu – på tröskeln till åttondelsfinalen/hemresan. Paraguays frontfigur Roque Santa Cruz går in till kvällens rysare med en liknande förutsättning som Ibrahimovic:
Utrustad med förmågan att avgöra matcher på egen hand, men framför allt med sitt breda offensiva register skickad att göra sina lagkamrater bättre.
Ensam är inte stark när det gäller att nå långt i ett VM-slutspel.
För övrigt ...
... var det rörande att läsa Göran Persson uppmuntra det svenska laget efter 0–0-fiaskot. Men Thomas Bodström borde ta ur sin statsminister villfarelsen att VM inledningsvis är ett cupspel. Eller menade Persson kubbspel...?
